Grynost och strumpstickning
Eftersom ingen annan av mina syskon vill lära sig hur man kokar grynost, har jag tagit på mig den äran.
Annars går även den konsten i graven när momma en dag i framtiden inte finns hos oss längre.
Det var nog mkt som bara försvann när farmor dog.
Hennes ökensand tex. Jag har receptet men dom är inte lätta att göra, å framför allt inte få till dom som hennes!
Det kommer jag nog aldrig att lyckas med!
Sen har vi det här med strumstickning.
Jag har alltid sagt att jag vill lära mig sticka strumpor, men det har liksom aldrig funnits tid till det.
För hur billigt det än kan vara att köpa ett färdigt par på typ Dollarstore, så ÄR dom inte lika bra som de man stickar av riktigt ullgarn. Dom håller inte lika länge.
Så jag har tagit på mig att jag nu ska lära mig sticka såna.
Allt går bra förutom hälen, som jag fortf tycker är krånglig, fast jag stickat ett par.
Måsta ha a momma bredvid mig när dom ska göras.
Men nog är det vuxenpoäng alltid.
Båda delarna.
Kanske til PRO-varning hehe.....
Nej nu ska jag sticka klart det här skaftet, å sen åka ner till momm så hon får visa mig hur faen de var man stickade hälen nu igen...
Tjing på er i snöyran!
