Hundjävel!!

Blir galen! Far med odjur va hit i eftermiddag. Han knöt fast "det" vid Bilen. Vi drack kaffe och gick sen ut till "det". Min lillfis blir omkullputtad av hundjäveln, och som sen ställer sig och ska "leka" med honom som om det vore en leksak!! Jag tar upp Gustaf och då ska den jäveln till att hoppa på mig ist! Jag får in en klapp-spark rakt i bröstkorgen på fanskapet, men du ska Inte tro att han ger sig! Nej nej, han HUGGER mot mig! OCH min far som ska vara husse och övermannen!!!(pyttsan). Jag klarar mig utan skroma, och som tur va även Gustaf! Men jag Lovar här och nu EN gång till och jag avlivar en jycke med mina bara händer!!! Jag kommer att be att de själva överväger den saken innan nåt Händer med nån annan stackare! Tänker bara på den stundande Älgjakten då den besten kommer att springa lös i skogen!! Jag kommer ALDRIG förlåta hundfan iallafall, och hoppas och ber att Dess ägare inser allvaret i att ha en opålitlig hund!! Nuså, ska jag försöka sova! Lättare när man runnit av sig lite! Tjingeling

Rulla på, rulla på, rulla på, rulla på sätt faaaaart!!

I detta nu, precis just nu, önskade jag att allting här hemma vore klart.
Att jag kunde sätta mig i den NYA soffan, i vårat NYA TV-rum nere,
öppna en flaska rött och njuta av ett glas.
Så klart med en bra film på den NYA tv:n, lite tända ljus i de NYA ljusstakarna som sitter fastskruvade på vår NYA fondvägg.

Jag önskar samtidigt att de NYmålade möblerna ser lika fräsch och fin ut som i mitt huvud
och att de NYA gardinerna blir lika bra som jag tänkt mig. Att de NYA tapeterna matchar den lilla detaljen jag valt att spara från föreg. tapet. Samt att de NYA kuddarna och mattorna stämmer in.

För att ytterligare vräka ur mig så önskar jag att mitt NYgamla växthus vore på plats med NYA fönsterrutor, och att den NYgamla lekstugan till lillefis står på gården. I den har jag såklart oxå satt upp NYA tapeter och lagt in ett NYTT golv.
Han har fått NYA gardiner och hans möbler står klara att användas i den.

Jag önskar oxå att den NYA pilen planterats i hörnet på gräsmattan innanför vår NYA gärsgård, och att den NYA fina lilla uteplats jag tänkt mig på det NYA stället under häggen vore klar, samt den NYA stengången ut till härbret, där såklart även en NY trapp byggts till.

Den NYA bron upp på "Lon" är klar, och går man upp dit så ser man även att min NYA vävstuga står fin, med uppmonterad vävstol och massvis med mattslarvor att klippa.
För att riktigt få njuta i min ensamhet däruppe, står en fantastisk fåtölj med NYTT tyg, och NYindragen el gör att jag kan sitta i lugn och ro, med min NYA stickning, tills mörkret sänker sig utanför de NY-kittade fönstren.

Nog skulle jag kunna önska mer just i detta nu, men av nån outgrundlig anledning tar denna lista fullkomligen musten ur undertecknad.
Det känns som att vi aldrig kommer att få till det som vi vill här ändå, hur mkt vi än sliter och jobbar. Pengar ska till oxå, och den varan har man väl alltid lite av inte sant?

Livskvalité har fått en helt annan innebörd denna sommar.

Tjingeling tills vidare

/ Jennie

Utgifter utan inkomster...?

Nu är det snart lyxfällan-varning på Jonsson...
Kan inte riktigt glädjas över mitt nya inköp idag, en dator för 6500:-
VET att jag behöver den till typ allt.
VET att det underlättar avsevärt när det gäller skolan.
VET att jag kommer att klara av att betala den, tack vare att gubben betalar till servicekontot i sommar.
VET att min dator som dog, har gjort sitt...osv osv.

Mycket man vet, men det är inte säkert att man blir så mkt klokare ändå!

Jag kommer att tycka det känns bättre när den är betald!

Go å skriva på är den iaf ;)


Cirkus

200 kronor för en vuxen. 170:- för barn mellan 3 och 12 år!!! Det är ju tamejtusan hutlöst!
Jag förstår ju att det kostar mer för cirkusmänniskorna, med tanke på att bensin kostar hutlöst mycket, maten blivit dyrare osv osv. Men det är himla tråkigt.
Nu var det många som kom iaf tyckte jag, till lilla Åsarna, på cirkus Wiktoria.
Men nog har det kommit fler ifall de varit billigare!

Jag och sambon bestämde att jag och lillfis skulle gå. Han är ju bara 2 år så jag tyckte nog att han kanske va lite för liten, men vi chansade.
Det började kl 19, och vi satt där strax efter halv sju, vilket innebar att när cirkusen väl skulle till att börja tyckte Gustaf att det var klart. Då var han beredd att åka hem!

Vi höll ut till pausen, men sen ville han inte gå in igen, så då åkte vi hem.
Men under tiden (iaf i början) hängde han med bra. Han skrattade och applåderade så det stod härliga till!
Jag känner att edt svider lite i snåltarmen.

Har ju inte så mkt pengar då man bara går hemma.
Lånade från servicekontot idag för jag visste inte vad som skulle kosta idag i stan, då jag var sta å röntgade min tumme. Det gick inte åt alltihopa. Men det känns ändå förjävligt att man inte ska kunna ha pengar.

Jaja. Har man satt sig i skiten får man väl försöka karva sig ut ur den själv oxå!

Tjing for now
(fick iaf snuselisnusa på nytillskottet idag. Världens finaste Lilly! Åh herregud vad sugen man blir alltså! Sååå fin!)

Grävning och moster

Hallåj.

Den 8e juni blev jag moster igen, till världens sötaste Lilly!!! Mitt 4e syskonbarn. Gustafs första lillkusin (då alla hans tidigare kusiner är större än han).
Sååååå underbart med bäbis i familjen igen!
Min lillkille har ju gått å blivit 2½ år(snart) så han är ju stor nu!

Jag längtar tills jag får träffa henne! Jag vill så gärna veta vad det är för en individ som kommit till världen.
Jag hoppas och tror att hon kommer att bli en stark tjej med en vilja av stål, men genomsnäll med allt och alla...precis som sin mor ;)

Skolan är slut för denne gång (termin). Sista veckorna av den kan man säga att Jonsson var slutkörd.
Grävde varenda "lediga" stund på helgerna, då jag även försökte jobba så mkt som möjligt eftersom jag inte kommer att ha någon inkomst i sommar. Dessutom körde jag skiten ur mig själv på medicinkursen (som jag iofs klarade av helt!). Men det resulterade i att jag bara inte orkade med skolan riktigt sista veckorna. Så jag fick kompletteringar på en rapport, slängde ihop en reflektion som jag tvivlar på kommer att bli godkänd och dessutom kuggade jag palliativtentan med all säkerhet!
Vad ska man säga. det är bara att bita i det sura...
Jag ska egentligen inte klaga... det var många, nästan hälften av klassen som inte klarade medicinkursen, och som inte får fortsätta i termin 4. Så mina små tabbar ska inte hindra mig.

En annan sak som är ur världen är detta evinnerliga grävande. I helgen som var grävde jag och Urban mig rakt ut i frihet!...Näe inte riktigt så men nästan. Vi gjorde klart grunden.

Jag har numer en tumme som är ond som tusan. En axel som känns ur led, fast den inte är det och en blåslagen, öm och slutkörd kropp. Undrar lite i efterhand om det egentligen är värt det?
Nu kommer resten nämligen; Anticimex ska besiktiga grunden. Pär ska ge oss ett pris på nytt golv och såklart om han vill och kan tar vi hjälp av honom. Sen ska det målas, spacklas, slipas, tapetseras, sågas, spikas, limmas, sys nya gardiner och möbleras. efter det är det klart. Just nu känns den dagen väldigt långt borta, men jag ska kämpa på i sommar och försöka göra mitt yttersta...igen, så kanske, kanske!

Kämpa på var ordet! Och med det avslutar jag mitt klagande och återgår till att istället längta tills vi får träffa gofisan i stan!!!

Tjing!

Skriva bör man...

Måste skriva av mig! Ligger i sängen och funderar å funderar. Inte på nåt särskilt utan bara på allt som tydligen ska funderas på just nu! Som jag skrivit förut har jag en smärre panik över min totala och självvalda förlust av inkomst i sommar. Inser att detta kommer att bli en av mitt livs största utmaningar ever! Och när jag ändå håller på att fundera så kommer allt annat tjorv som blir i sommar oxå. Grundgrävningen, golvläggning och snickeri, tapetsering, möblering osv. Listan går att göra längre men funderar jag på mer än detta så sprängs jag av panik-ångest! Jag har kämpat å kämpat för att hålla motivationen uppe. Men i helgen kände jag mig liten och otillräcklig. Förklarade för mr. K in da house att han måste ge ett handtag till humörhöjare han oxå, annars brakar jag. Är redan rätt jävla nära till det. Sitter med hjärtklappning och gråt i hals gånger flera per dag, vilket inte borde existera. Har även i helgen fått ovärderlig hjälp av min käre far!! Vi hann så mkt idag så ett slut på tunneln går att skönja! Nästa helg har ubbe lovat att hjälpa, då det är dax att krypa under huset igen! Har två veckor kvar av skolan. En examination och en tenta! Åh Gud bevars vad jag hoppas att jag ska klara båda, så jag slipper ha en massa hängande över mig! De räcker med den satans rapporten som jag fick Fx på! :@ Hata!!! Mjo. Klagar mest hela tiden nu tycker jag! De kommer väl snart en tid då jag kan sitta i vårat nya tv-rum, i vår nya soffa och läsa detta å skratta!!! Skulle va skönt om de blev imorrn, men såklart vet jag att det inte kommer att hönda imorrn! Men önskar ändå de. Nog för ikväll! Tjingeling

Down, down, down and never up?!!!

Börjar bli vansinnigt less på det nu!
Vi river numer ett golv till. Det har varit så fuktigt där att träet börjat ruttna. Dock inte nu när vi rev.
Men fan ska veta vad som börjat växa till därunder egentligen.
Lukten som finns i köksdelen nu är inte nådig ska jag säga.

Sen fick jag inte rapporten från vårdpedagogiken godkänd.
Behöver visserligen "bara" komplettera, men ändå! Mkt extra-jobb som jag inte ville ha.

Dessutom gick inte pärlan igenom besiktningen igår.
Massor med fel som bara kostar pengar.
Känner att just det kommer att bli mitt största problem, och min största utmaning i sommar.
Att få pengar till det jag behöver!

Eftersom jag ska vara tjänstledig kommer jag att ha noll i inkomst, vilket jag börjar ångra nu.
Jag kommer att få vända och vrida på varendaste krona hela sommarn.
Denna insikt gör mig fullkomligt utslagen. Å speciellt med tanke på att jag har så mycket utgifter med huset framför mig!!!

Ska jag nämna att jag stukat en tumme oxå?? Som för övrigt gör piss-ont!!

Nog med klag!

Tjing

Fyra med jordgolv säljes!!

Snart faller även jag in i min sambos depression när det gäller vårt fin-fina ofrivilliga projekt GRÄV.
I helgen som va grävdes det ur ganska mkt mer än när jag grävt själv. Vi fick nämligen MYCKET TACKSAMT EMOTTAGEN hjälp av Pia och Urban. Sandra passade lillen en av dagara och mams den andra dagen!
Mycket lättare med fler händer!
Men faen vilken tid det tar. Och nu har vi konstaterat att vi måste ut med ett golv till!!!
Vart ska vi ta vägen egentligen?
Vi kanske ska flytta till en lägenhet? Bränna ner skiten?
Alltså man kan ju undra...
Inte blir det bättre av att Krikke står handfallen hela tiden.
JAG kryper, JAG gräver, JAG håller humöret uppe, JAG tar hit hjälp, JAG planerar "bygget". Det kommer säkerligen vara JAG som gör i princip allt vad tapetsering och golvläggning heter oxå i sommar.

Undrar bara hur det ska gå ekonomiskt?
Nu är det det jag bekymrar mig i. I och med att jag inte kommer att jobba och tjäna pengar i sommar, så kommer vi behöva ta ett lån för att täcka upp utgifterna. Vilket såklart INTE känns lockande med mina studielån samt vårat gemensamma boendelån (som för övrigt är på tok dyrare än värdet på huset).
Hur ska det gå?
Lyxfällan nästa eller??

mmm. Som sagt. Lätt att falla in i samma depression som karln.
Det är svårt att hålla fanan uppe. Men nog tusan ska jag kämpa på!!
Är jag inte en fighter så borde jag skämmas.

Tjingeling!

Träning ger färdighet

Säger dom iaf.
Nu kan jag INTE hålla med om detta.
Har använt mitt "band" flitigt här hemma, och det visar ingenting på vågen, och det är ju framförallt där jag vill se resultat.
Jag går itne varje dag. Men det hade jag inte tänkt heller.
däremot rör jag mig mycket mer än nånsin förut, tack vare det.

Sen är det nåt på gång... Det känns i hela kroppen.
Vår? Känslor? Slut? Början? Me not know... men jag återkommer.

Valborg i all ära! Tjing på er!

Inside-training

Ja jag e nöjd…

Idag köpte vi ett promenadband. Jag monterade upp det glad i hågen vid hemkomst. Jag och lilleman testade om det höll måttet, sen ställde jag undan det.

När lillfis gått och lagt sig var det då dags! Här skulle tränas. Med tre förinställde program och ett mod utan dess like ställde jag mig hurtigt på bandet med mina slitna (tro det eller ej, men de har faktiskt börjat bli det efter en sisådär 3 år) gympadojjor.

Jag valde ett ”lätt” program med hastighet som skiftade från 2 till 6, där två är ganska långsam promenadtakt och 6 är låt mig säga; väldigt snabb takt.
För mig blev det halvpanik och småjoggande innan jag insåg vad jag gett mig in på. What the hell is this?!!! Flåsande efter andan, lila i ansiktet och stora försök till att motivera mina fötter att åter ställa in sig på bandet, fick jag iaf upp mig igen.
Jag måste tillägga att varje hastighet varade i ett par minuter, så under tiden jag stod vid sidan om, hann den åter sakta ner igen till nr 5, vilket jag då fann nästan behagligt.

Med svettpärlor i panna och efter ryggraden fick jag en fin aha-upplevelse. Om jag inte ska DÖ på detta band måste jag helt enkelt börja med att bara promenera, i samma takt, tills jag fått tillbaka lite muskler och kondition. Så jag ställde helt enkelt om maskineriet och travade på i behagligt tempo i 20 min till.

Då promenadbandet har en liten lutning på 7 grader (enligt viksanbrusningen) kändes dessa 30 min sammantaget mycket mer än mina annars 45-iga minutrar i det fria. Strange så inni--, men gött.

Så vad tror ni?
Är det ett nyhetens behag såhär första kvällen som innehavare av detta "magiska" band, eller kommer det att bli min räddning?
Jag hoppas iaf på det sistnämnda ;)

Tjing/ Jennie


Momomotivation

does not excist!
Begriiip int'. Ena stunden finns den, nästa inte.

Behöver: sol, en stor kram, kärlek, choklad (fast jag inte äter det längre) kunna spela min musik obehindrat, blommor, -10, ny garderob, uppmuntran, lära mig att lägga kakel, pengar till renovering, klara resterande kurser, sommarlov, glädje, hårklippning, diesel-kassa, resa utomlands, ikea-shopping, ny dator, sex, målarfärg, kunna snickra, leva i nuet, acceptera vissa brister hos folk, sjunga ut (å då menar jag UT på riktigt), fler maträtter att välja mellan, baka massor med kakor, skriva fler låtar, hälsa på lite mer, hembesök av "Arga snickaren" eller för den delen "Lyxfällan" för goda råd.....

Listan kan göras längre men jag tappade orken.

Vanligt förekommande numer.

Tjing


Min hiss och diss-

verkar vara populärt att göra det, så vafan...
Äsch jag haka på trenden!

Min Veckans hiss:
går till den underbaraste lilla varelse som stampar på i ett par
vinterskor just nu, min ende och mest fantastiske son Gustaf, som förgyller min vardag ALLA dagar.
det är så mkt lättare att se ljuset, med denne sol som strålar upp mot mig!

Veckans diss:
går till folk som inte kan ta hänsyn till andra människor.
PUNKT

Jaha... Var det bara så ?

Ok!

Tjing


Been there, done that

Fast utan egentligt resultat dårå.
Nu smäller det!
Nu ska det ske.
Motivationen är på topp, med endast ett fåtal som vet om det.
That's the way I want it to be!

Skitskolan börjar jag ledsna på! Fattar inte varför de trycker ihop så innihelvete mycket vissa terminer, och nästan ingenting andra? Ser lixom ingen logik i det hela.
Det rensar ju säkert bort en del, MIG included.
Men kan det verkligen vara tanken?
Nja det köper jag inte riktigt... Så vare så bra med det.
Jag ska såklart kämpa på. Bita i det sura äpplet jag lånar pengar till.
Of course. No need to worry folks.

Fan vad svengelsk jag är helt plötsligt.
Passar inte riktigt mig, måste jag medge.

Nogskrevet för ikväll... Det där lät som någe annat?! skrivet är det jag menar inte det andra!!

Tjing!

Skit. Solsken. Snö-tö. Skoter-lös.

...osv osv.
Önskar ibland (hemskt sällan) att jag oxå hade en såndär dyr leksak.
Speciellt nu när lillfis fullkomligen ÄLSKAR att åka på den.
Finge han skulle han sitta där jämt! Meeeen det går ju faktiskt inte.
Dock kanske jag oxå skulle tycka de vore roligt med en skoter-utflykt nu när han kan följa med oxå ;)

Igår hade jag en sånhär "dra-i-mig-en-flaska-rött-å-hoppas-på-det-bästa"-fredag.
Jag har haft huvvet tjockt med...tja en massa som jag egentligen behöver kunna, alldeles för länge,
så igår ville jag bara SLÄPPA allt för en stund.
Fick ett super-gottigt vin av fina L, och det va inte så svårt att dra i sig nästan hela flaskan.
Lite seg i språkbruket och en aning trött
tackade jag gubben för en trevlig kväll å gick till sängs.
Haha, som värsta gamla pensionärs-paret!!

Det blir väl lätt så teslut. Gamla gängor lixom.
Dock vill jag inte ha de så!
Trööööökutt! som bare denn.
Och de känslorna kommer alltid på våren.
Läste nångång, nånstans att de flesta par väljer att separera på våren, och DET förstår jag.
Om jag nångång MOT ALL FÖRMODAN inte finner min tillvaro...tja tillfredställd
då äre nog på vårkanten det smäller.

Fattar inte! Det måste vara nåt i luften alltså... mer än pollen, fågelskit och vägdamm.
Det är precis som att någon/något bara drar i mig. Drar tebax mig under täcket igen.
Och sen kommer prinsen och rycker upp mig!
Underbara unge! <3
Det är fanimej mycket tack vare han som livet går vidare, i alla avseenden!
Det bästa som hänt EVER!

Nog med kärlek och dravvel för ett tag!

Tjing


Termin 3

Hillo!!!

Känns som en evighet jag skrev nå't sist...
Och nu när jag tittar efter va de ju faktiskt det oxå. SHAME ON ME!!!(jaja, jag vet suster ;)

Va kan jag skylla på då? Idé-torka?....Nääää.
Hmm, kanske ingen dator?...eller JO de ha ja ju!

Näe jag måste än en gång va rektutt tröku' och skylla på den sanningsenliga
tidsbristen! Dygnet har för få timmar, veckan för få dagar.
Snart har väl året för få månader oxå, men riktigt dit har jag inte nått än ;)

Just för tillfället sitter jag med en öl i ena näven, och en medicin-bok i andra.
Det första som slår mig vid denna iakttagelse är: "Vilken j*a kombo!!"
Den boken skulle fler alkoholister ha i sin näve, så blev dom färre kan jag lova.
Varannan sida varnar för antingen rökning (vilket jag INTE håller på med) eller alkohol (vilket jag tyvärr finner väldigt passande att dricka ibland).
I bakgrunden skrälar Sissel Kjyrkeb(norskt ö) och Espen Lind. När jag tittar dit (för det är ju youtube) så börjar jag plötsligt att skratta. Dels står haggan Sissel och torr-juckar mot lillpöjken Espen's skrev. Ser närmast desperat ut. Men låten är fin. Och dom sjunger gudabenådat!!!(den som hade nån av dom piporna alltså!!).

Av någon outgrundlig anledning kom jag att tänka på Klassens enda Minna!!! Höll på att garva ihjäl mig häromdagen, då hon vände på ordet "tumör" i en fråga till föreläsaren. Hon sade "Mutör" istället, och det höll på att ta kål på mig. Trött, eftermiddag, kanske en kopp java för mkt och jag satt å gren av skratt åt hennes lilla ordvändning! ÄLSKAR DEN!!!
Kommer att bli mitt nya ord! Närhelst jag får ord-torka!
" Näe va säger du? Ska vi inte gå på krogen å ta en "Mutör"? " Moahaha!

What to say more?
Livet går sin stilla gång.
Har för tillfället liiiite mindre energi, då lillen i huset tydligen har bestämt sig för att vakna typ 1000 ggr/natt!!
Vilket i sin tur innebär att även min sömn störs 1000ggr/natt--> vilket resulterar i en trött, TRÖTT mamma och student. Men vad är det dom brukar säga? "Sova får man göra när man dör!" hehe.

Vår oxå! INTE min starka sida...som ni som känner mig vet.
Några tips? Det där med hårklippning och färgning --> Been there, done that!
Nåt annat?
Behöver kanske ta till lite rosenrot, det sägs ju vara bra mot trötthet?! Lr?

Nää, nog för denne gång.

Tjing å¨in i dimman hörrni!!


Av-reaktion

...mitt nya ord. Idag, den första dagen på det nya året, skulle jag behöva en av-reaktion. Det är för mycket som snurrar i huvvet för tillfället. Jag börjar tvivla på mig själv och min omgivning. För den som läser ska jag säga att det inte behöver betyda att jag mår dåligt. det är bara det att jag inte riktigt hänger med. Känns som jag stampar på ensam ibland. I väldigt mycket. Behöver inte känna det för jag har folk omkring mig, men det är en känsla som hänger sig kvar. En liknelse...så kanske du förstår vad jag menar. Jag ser mig själv stående ensam i mittgången på ett tåg som rusar i illfart framåt... eller bakåt för den delen, jag har ingen koll. Fort går det iaf. Det är ingen som kör och jag vet inte vart jag är på väg. Jag behöver känna ett genuint "jag-skiter-i-vad-du-tycker". Jag behöver säga till och säga ifrån. Tala om vad jag behöver, inte rabbla det jag saknar. Jag behöver få mer av det jag ger för att få utjämning, annars kommer jag bli lika tom som jag en gång va. Det är för tur att jag har min älskade lilla krumelur här hemma, som fyller hela mitt inre med en värmande, tröstande, glädjefylld känsla bara av att le. Det jämnar ut. det är bra. Hahaha, snacka om av-reaktion. Jennie, Over ´n out!

Hur får man som man vill utan att bli "dummad"

Om jag vill kolla upp mitt <3 då borde ingen eg fråga varför. Det är vetenskapligt bevisat att kvinnor som söker vård för <3-besvär oftast får diagnosen ångest, innan allt ens är kollat! Jag tror att ett EKG ska pågå under 10min för att vara tillförlitligt. Det jag gjorde tog inte ens 5 min. Därför vill jag göra ett nytt. Och jag vill ta alla tänkbara prover. ALLT för att utesluta att de e nå vajsing me <3at. Men nu när jag varit dit till unge farbror doktorn en gång, vilken starkt rekommenderade mig att gå en halvtimme varje dag (jag kan med lätthet säga att han varken hade barn eller hade provat på att arbeta innan han sökte läkarlinjen, dvs novis på livserfarenheter) men iaf så känns det som att om jag mot all förmodan skulle ringa till HC för att få göra EKG och ta prover, då skulle dom "dumma" mig och fråga varför jag inte gjort som doktorn rekommenderat?! Jag vet redan vad svaret blir om jag ens ids svara på det... Det finns ursäkter för allt!! Ja de e klart det finns! Men att kombinera 100%-iga studier med barn och dessutom själv med allt vad de innebär; dagis-hämtning/-lämning, middag, nattning, tvätt, städ, disk, studietid osv. DET kan jag säga krävs ett underverk om jag ska hinna gå en promenad mellan alla mina måsten!!! Och att ens komma med de förslaget när dom inte vet omständigheterna tar jag som en ren kränkning! Jag vill bara kunna svara rätt å slätt; "därför att jag är orolig för att det ska va nåt fel på mitt hjärta" när dom frågar varför jag vill allt det här!! Varför kan jag inte bara få göra detta? Sinnu!!:@

Politik, från en som inte är speciellt insatt!

...mycket missnöje över politiken just nu på FB, i tidningar, på TV...ja praktiskt taget vart man än tittar!!
 Jag anser ändå att det bara är att "finna sig i läget", det är ju ändå vi svenskar som röstat fram det här valresultatet! Och nej jag röstade INTE på SD, skulle aldrig falla mig in. Men uppenbarligen är det ett parti som tilltalar många andra. Låt oss hoppas att mognad och 4 års livserfarenhet, gör dessa väljare lite smartare nästa gång det är röstning.
Det gäller att i nuläget göra det bästa av situationen.
Låt SD försöka visa bättre sidor som parti än de tidigare gjort!
Kanske kan de "röra om i grytan" lite oxå.
Har vi riktigt tur så blir den nyvalda regeringen bättre än någonsin!
De kanske tar tillvara varandras resurser på vettiga och mänskliga sätt?!

Mmm... Bara att vänta och se..

Tjing

Hush ja!

Tiden går och går men kommer aldrig fram till dörren!
Är så inni-- brydd vart alla dagar försvinner!
Lillfis har börjat på dagis.
Jag ska börja termin 2 på sköterskeprogrammet.
Dessa två grejer kändes som så långt borta, för bara ett år sen!
Hur i tusan har jag hamnat där jag är nu?!

Och inte hinner jag med allt jag skulle önska att jag hann med heller!
Det finns så mkt som jag lägger på mig, som jag önskar att jag slapp.
Bara för att kunna göra allt jag egentligen känner för!
Har ju en gång lärt mig att tackla just detta, men likförbenat hamnar jag där igen?!!!
Förstår inte varför det ska va så svårt!!

Meeeen. Jag vet ju vad jag ska göra, och hur jag ska göra det.
Så det är ju bara att fortsätta fokusera på det så löser sig allt teslut!

Nog om detta. Blev ett hemskt tråkigt inlägg denne gången, men ibland behöver man bara skriva av sig lite oxå!!

Tjing för denne gång.

Jävla slarv!!

Alltså man kunde ju bli galen för mindre!
Blir så förbannat sur så citronen blir som socker i jämförelse!
Ska det vara så jävla svårt att som sköterska eller läkare för den delen, TVÄTTA SINA HÄNDER innan de tafsar mitt i ett öppet operationssår???!!! VA?!
Det känner verkligen på att sitta i patientrollen!
Jag blir som förbytt.
Det är precis som att jag sitter i nån jävla koma, som jag vaknar upp ifrån EFTERÅT, på väg hem.
Då kommer reflektionerna.
Då inser jag hur personal har behandlat min sons sår!
Då kommer ilska.
Då kommer allt jag skulle ha sagt!!!

Så jäkla enkelt det vore om alla tog sitt regelmässiga ansvar.

Idag kom följden av det slarviga. En antibiotika-kur på 7 dagar.
STRÅLANDE SICKAN!! För faaaaan.

Vill jag verkligen bli lika ignorant?
Skulle tro att de flesta som arbetat inom detta yrke (sjuksköterske/vården) längre än 20 år, blir det.
Med vissa undantag såklart!!
Men nog finns det en risk, att jag skulle kunna bli rutinfast, tjurig, slarvig och kanske rent av nonchalant och otrevlig?!
Vill jag det?
Fifan nej DET jag inte vilja!
"FÖrr skola stjärnor falla som pärlor på vår jord", som min käre sambo brukar säga!
Såååå. Med detta kommer alltså ett tvivel på om jag verkligen valt rätt utbildning!
Skulle jag kunna bli en bland dom få som tillhör gruppen "Undantag"?
Tåls att fåndere på!

Tjing

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0