När blir huvudet fullt?
Blir det någonsin det?
Jag kan tycka att den komprimerade form av information man under utbildningen ska trycka in räcker.
Men det verkar alltid finnas liiiite plats till.
Var idag på första praktikdagen, och som vanligt känns allt kaos.
Massvis med namn på alla som jobbar. Nya lokaler. Denna praktik även en ny form av dokumentation.
Det kommer att gå bra. Det kände jag idag. Det var en skön känsla över hela avdelningen.
De hade inte hunnit få till det riktigt med tavlor och annat "krafs", men de spelar ingen roll så länge hjärtat är där anser jag.
Nu ser jag fram emot en givande första vecka och tre nästkommande. Sen smäller det bara till så ska jag kastbyta ort och ställe och såklart även medarbetare... Det är inte lätt när det är svårt ;)
Igår fyllde pinselipinsen 3 stora år! Fifan va fort det går.
Känns inte så länge sen.
Han har en helt underbar familj omkring sig. Alla har varit och grattat gofisen våran efter konstens alla regler.
Mycket grejer har han fått oxå. Undrar bara vart vi ska ha allting??
Och jag kan härmed konstatera att ÄNTLIGEN är vi klara med allt vad renovering heter.
Det enda som saknas är den nya soffan, TV'n och det nya tvbordet som jag kollat ut.
Det verkar som att allting ska gå i skov. Först nytt på väggar och i tak. Sedan vill man ha nytt PÅ golvet och väggarna.
Blir man nånsin nöjd?
Nu ska jag sticka... ;)
Tjingeling.
Jag kan tycka att den komprimerade form av information man under utbildningen ska trycka in räcker.
Men det verkar alltid finnas liiiite plats till.
Var idag på första praktikdagen, och som vanligt känns allt kaos.
Massvis med namn på alla som jobbar. Nya lokaler. Denna praktik även en ny form av dokumentation.
Det kommer att gå bra. Det kände jag idag. Det var en skön känsla över hela avdelningen.
De hade inte hunnit få till det riktigt med tavlor och annat "krafs", men de spelar ingen roll så länge hjärtat är där anser jag.
Nu ser jag fram emot en givande första vecka och tre nästkommande. Sen smäller det bara till så ska jag kastbyta ort och ställe och såklart även medarbetare... Det är inte lätt när det är svårt ;)
Igår fyllde pinselipinsen 3 stora år! Fifan va fort det går.
Känns inte så länge sen.
Han har en helt underbar familj omkring sig. Alla har varit och grattat gofisen våran efter konstens alla regler.
Mycket grejer har han fått oxå. Undrar bara vart vi ska ha allting??
Och jag kan härmed konstatera att ÄNTLIGEN är vi klara med allt vad renovering heter.
Det enda som saknas är den nya soffan, TV'n och det nya tvbordet som jag kollat ut.
Det verkar som att allting ska gå i skov. Först nytt på väggar och i tak. Sedan vill man ha nytt PÅ golvet och väggarna.
Blir man nånsin nöjd?
Nu ska jag sticka... ;)
Tjingeling.
Ny kurs...
Spännande värre ;)
Går nu in i termin fem, vilket oxå kan uttalas NÄST SISTA TERMINEN!!!
Gott folk, om ett år (förhoppningsvis) är jag en färdigbakad sjuksköterska.
Vore väl faen om jag inte skulle kunna bita mig kvar detta sista året va?
Satt å funderade på året som var, 2011. Lätt att skriva, har inte riktigt vant mig vid 2012 ännu :/
Det hände jääääkligt mkt det året.
Vi har gjort ett rejält ansiktslyft på huset till å börja me... Vilket kombinerades med plugg 100% och hus å hem i övrigt.
Sen va're mkt runt omkring som hände oxå.
Folk blev ihop, gjorde slut, skaffade smått, köpte hus, fyllde jämnt... Ja listan kan göras lång.
Jag blev moster. OCH faster inom loppet av ett halvår. Det ni!!
Jag undrar vad året som kommer har i sitt sköte?
Skulle ibland vilja sia...eller NOT! Fy bövelen för att veta i förväg va som hända skall.
Nej jag tar igen de där. Vill inte sia.
Men en liten, liten hint skulle inte vara helt fel ;)
Imorgon påbörjas en ny kurs som sagt. Satt å ögnade igenom studiehandledningen som hastigast nyss.
Jag vet inte vad det är med universitet och högskolor.
De verkar inte tro att man lär sig det minsta på praktiker. Man får alltid en skriftlig uppgift, och helst i form av en rapport. DÄR ska man ha egna åsikter, men knyta an till en bunt vetenskapliga artiklar. Jag förstår inte detta.
Jag personligen tror att de måste ha dessa skriftliga uppgifter för oss under praktikerna, för vad ska annars de ansvariga lärarna göra under tiden?
Nej... De har säkert nåt uträknat med det.
Fast jag känner att det är i praktiken man verkligen lär sig. Att jag sen måste ta upp en hel massa tid FRÅN den för att skriva en uppgift, det känns bara...BLÄ!
Så. Då va de sagt...
Målade det sista i fönstren idag. Ska måla dörrkarmen imorrn igen.
Sen ska jag sy gardiner till det framtida TV-rummet. På tisdag ska vi förhoppningsvis spika upp det sista av listerna.
Då kommer jag att få upp gardiner i matsalen!
Sen mina damer unt herren äre KLART!!!
...eller ja... vi ska ju köpa lite nya möbler. Men med en student och en arbetslös finns inte riktigt de resurserna.
Får göra det jag kan med det vi har ist.
Dax att sussa.
Tjingeling!
Går nu in i termin fem, vilket oxå kan uttalas NÄST SISTA TERMINEN!!!
Gott folk, om ett år (förhoppningsvis) är jag en färdigbakad sjuksköterska.
Vore väl faen om jag inte skulle kunna bita mig kvar detta sista året va?
Satt å funderade på året som var, 2011. Lätt att skriva, har inte riktigt vant mig vid 2012 ännu :/
Det hände jääääkligt mkt det året.
Vi har gjort ett rejält ansiktslyft på huset till å börja me... Vilket kombinerades med plugg 100% och hus å hem i övrigt.
Sen va're mkt runt omkring som hände oxå.
Folk blev ihop, gjorde slut, skaffade smått, köpte hus, fyllde jämnt... Ja listan kan göras lång.
Jag blev moster. OCH faster inom loppet av ett halvår. Det ni!!
Jag undrar vad året som kommer har i sitt sköte?
Skulle ibland vilja sia...eller NOT! Fy bövelen för att veta i förväg va som hända skall.
Nej jag tar igen de där. Vill inte sia.
Men en liten, liten hint skulle inte vara helt fel ;)
Imorgon påbörjas en ny kurs som sagt. Satt å ögnade igenom studiehandledningen som hastigast nyss.
Jag vet inte vad det är med universitet och högskolor.
De verkar inte tro att man lär sig det minsta på praktiker. Man får alltid en skriftlig uppgift, och helst i form av en rapport. DÄR ska man ha egna åsikter, men knyta an till en bunt vetenskapliga artiklar. Jag förstår inte detta.
Jag personligen tror att de måste ha dessa skriftliga uppgifter för oss under praktikerna, för vad ska annars de ansvariga lärarna göra under tiden?
Nej... De har säkert nåt uträknat med det.
Fast jag känner att det är i praktiken man verkligen lär sig. Att jag sen måste ta upp en hel massa tid FRÅN den för att skriva en uppgift, det känns bara...BLÄ!
Så. Då va de sagt...
Målade det sista i fönstren idag. Ska måla dörrkarmen imorrn igen.
Sen ska jag sy gardiner till det framtida TV-rummet. På tisdag ska vi förhoppningsvis spika upp det sista av listerna.
Då kommer jag att få upp gardiner i matsalen!
Sen mina damer unt herren äre KLART!!!
...eller ja... vi ska ju köpa lite nya möbler. Men med en student och en arbetslös finns inte riktigt de resurserna.
Får göra det jag kan med det vi har ist.
Dax att sussa.
Tjingeling!
Renoveringsberättelse
Har ju som inte så mycket kort i min blogg numer.
Och renoveringen är ju endast ord, för den som inte vet hur det har sett ut.
Därför tänkte jag ta och göra en liten berättelse, med bilder och ord, på det evighetslånga projektet, som inte varade i en evighet. Så ta ett djupt andetag, håll i hatten, sätt dig skönt och stäng av mobilen, för här kommer den:
Det började med att jag kände en konstig lukt från golvet i rum nummer 1 (ett) under tiden jag var gravid. Alla sade att jag inbillade mig, men jag gav mig inte, utan fick hit anticimex. Direkt när de klev innanför dörren sa de "Ja, den här lukten känner jag igen. Det luktar problem här". Och jag kände att jag haft rätt.
Lukten kom mest från det här rummet.
VI fick rådet att öppna upp ner till grunden, ta ett jordprov som vi plastade in ordentligt och förvarade någon helt annanstans ett par dagar. Lukten kunde komma från jorden.
Så vi öppnade upp golvet steg för steg och ju närmare grunden vi kom desto värre blev lukten. Inte blev det bättre av att sågspånet i golvet fungerat som hem/toalett/genomfart för diverse gnagare under åren.
Ett jävla skitjobb om jag får vara ärlig.
Inte blev det bättre när vi insåg efter att fått bort allt som hade med golvet att göra, att vi praktiskt taget inte hade någon KRYP-grund överhuvudtaget. Och inte desto sämre att det låg en massa bråte som ruttnade under huset; brädor, tidningar, sågspån, ölburkar osv.
Så jag grävde, fyllde plasthinkar inköpta på Dollerstore för 10:-/st och langade ut dessa fyllda med jord genom fönstret där sambon stod och tog emot dem och tömde ur dem på en släpvagn.
Jag hade inga problem med att krypa under huset. Inte psykiskt (med typ klaustrofobi och liknande). Men när jobbet var klart (det kommer fler bilder) insåg jag att en tumme och min högra axel inte kommer att bli sig lik igen efter detta.
Från nästan ingen krypgrund alls till detta! Där man utan problem kunde kravla sig fram
Och så skulle det plastas in, för att undvika ev framtida fukt från marken. Så först grävde vi bort jord och stenar, för att senare ta emot hinkar fyllda av sten igen, och placera dessa i kanterna kring husgrunden.
Det här var en av de bärande stommarna till huset som jag tyckte var angripna av nåt. Men när jag bråkade hit Anticimex igen sa de att det nog var ett gammalt angrepp och att vi inte skulle oroa oss... Så jag får väl försöka med det...
Från början var tanken att vi bara skulle bli tvugna att ta upp ett golv. Men det insåg vi ganska snabbt att det inte skulle funka. Jag skulle inte orka krypa med hinkarna den bit extra det skulle bli, och inte Urban Brandvold heller som hjälpte mig väldigt mkt med grävningen "under ground".
Så det var att bita i det sura och påbörja rivning av golv nummer 2 (två)
När golvet började rivas insåg jag vilken tur i oturen det var att vi tagit detta beslut. När jag lyfte isoleringen på ett ställe tittade jag rakt ner i grunden. Man kan säga att vi inte haft någon befintlig isolering från marken och upp till brädorna vi gått på fläckvis i detta rum.
Allt hade rasat ner på jorden. Och jag såg sedan att boven i dramat var dels den obefintliga kryp-grunden, men oxå att den gamla isoeringen från stenåldern fått sitta kvar, vid farfars renovering. Nämligen MOSSA!!! och jord! Ofattbart.
Ja ja. Skitjobb igen. Samt en känsla av att det bara kan bli bättre, då "the båtten was nådd" so to say.
Ut med det gamla...
Och in med det nya.
Och så lite bilder på före och efter grävning under köket... Lite skillnad va? Här fick jag god hjälp av pappsen som langade hinkar.
En annan skatt som jag hittade var denna tapet som sitter på muren i huset. Den har kapslats in av två garderober tidigare, men får nu komma fram och visa sitt rätta jag. Se "efter"-bilder senare i bloggen.
Ja. Och så lejde vi Pär Orsa att snickra golv åt oss. Han tog med sig familjen en helg, sov i härbret på går'n och jobbade på med golven i den mån han hann. Ett golv blev helt klart, det i rum 2. Det andra rummet fick snällt vänta lite drygt en månad på att bli klart
Rum nr 1
När golven var klara, var det bara att köra på. Och såklart skulle rivning av tapet göra jobbet ytterligare lite svårare. Men nu vet jag att inget är enkelt, och bra är väl det. för då blir det riktigt gjort i slutändan.
Så vi rev lite tapet. Drack lite öl och vips var jobbet klart.
Här fräsade vi upp tapeter i rum 1
...vilket jag blev otroligt nöjd med.
'
Det blev lite på sniskan, men här ser man den där muren jag pratade om... i rum 2
Lite mer tapeter i rum 2
Här börjar det synas lite mer hur det ska bli...
Golvet blev klart idag.
Så vi flyttade in matsalen igen och invigde den med middagen idag!
Ser ni muren i hörnet? Den får stå där som ett minne, eller som en möbel från det förflutna. Jag gillar den iallafall.
Det saknas lite möbler i rummet som jag kallat nummer ett, som blir vårt nya TV-rum. Det ska inhandlas en ny soffa, TV, TV-bord, soffbord. Och så ska akvariet startas upp. Men som läget är nu finns inte en tanke på dessa inköp. Det får bli ett senare bekymmer.
Så lite lister på detta, så är Ni välkomna på kaffe i "Matsalen" igen!!!
TJingeling
Och renoveringen är ju endast ord, för den som inte vet hur det har sett ut.
Därför tänkte jag ta och göra en liten berättelse, med bilder och ord, på det evighetslånga projektet, som inte varade i en evighet. Så ta ett djupt andetag, håll i hatten, sätt dig skönt och stäng av mobilen, för här kommer den:
Det började med att jag kände en konstig lukt från golvet i rum nummer 1 (ett) under tiden jag var gravid. Alla sade att jag inbillade mig, men jag gav mig inte, utan fick hit anticimex. Direkt när de klev innanför dörren sa de "Ja, den här lukten känner jag igen. Det luktar problem här". Och jag kände att jag haft rätt.
Lukten kom mest från det här rummet.
VI fick rådet att öppna upp ner till grunden, ta ett jordprov som vi plastade in ordentligt och förvarade någon helt annanstans ett par dagar. Lukten kunde komma från jorden.
Så vi öppnade upp golvet steg för steg och ju närmare grunden vi kom desto värre blev lukten. Inte blev det bättre av att sågspånet i golvet fungerat som hem/toalett/genomfart för diverse gnagare under åren.
Ett jävla skitjobb om jag får vara ärlig.
Inte blev det bättre när vi insåg efter att fått bort allt som hade med golvet att göra, att vi praktiskt taget inte hade någon KRYP-grund överhuvudtaget. Och inte desto sämre att det låg en massa bråte som ruttnade under huset; brädor, tidningar, sågspån, ölburkar osv.
Så jag grävde, fyllde plasthinkar inköpta på Dollerstore för 10:-/st och langade ut dessa fyllda med jord genom fönstret där sambon stod och tog emot dem och tömde ur dem på en släpvagn.
Jag hade inga problem med att krypa under huset. Inte psykiskt (med typ klaustrofobi och liknande). Men när jobbet var klart (det kommer fler bilder) insåg jag att en tumme och min högra axel inte kommer att bli sig lik igen efter detta.
Från nästan ingen krypgrund alls till detta! Där man utan problem kunde kravla sig fram
Och så skulle det plastas in, för att undvika ev framtida fukt från marken. Så först grävde vi bort jord och stenar, för att senare ta emot hinkar fyllda av sten igen, och placera dessa i kanterna kring husgrunden.
Det här var en av de bärande stommarna till huset som jag tyckte var angripna av nåt. Men när jag bråkade hit Anticimex igen sa de att det nog var ett gammalt angrepp och att vi inte skulle oroa oss... Så jag får väl försöka med det...Från början var tanken att vi bara skulle bli tvugna att ta upp ett golv. Men det insåg vi ganska snabbt att det inte skulle funka. Jag skulle inte orka krypa med hinkarna den bit extra det skulle bli, och inte Urban Brandvold heller som hjälpte mig väldigt mkt med grävningen "under ground".
Så det var att bita i det sura och påbörja rivning av golv nummer 2 (två)
När golvet började rivas insåg jag vilken tur i oturen det var att vi tagit detta beslut. När jag lyfte isoleringen på ett ställe tittade jag rakt ner i grunden. Man kan säga att vi inte haft någon befintlig isolering från marken och upp till brädorna vi gått på fläckvis i detta rum.
Allt hade rasat ner på jorden. Och jag såg sedan att boven i dramat var dels den obefintliga kryp-grunden, men oxå att den gamla isoeringen från stenåldern fått sitta kvar, vid farfars renovering. Nämligen MOSSA!!! och jord! Ofattbart.
Ja ja. Skitjobb igen. Samt en känsla av att det bara kan bli bättre, då "the båtten was nådd" so to say.
Ut med det gamla... Och in med det nya. Och så lite bilder på före och efter grävning under köket... Lite skillnad va? Här fick jag god hjälp av pappsen som langade hinkar.
En annan skatt som jag hittade var denna tapet som sitter på muren i huset. Den har kapslats in av två garderober tidigare, men får nu komma fram och visa sitt rätta jag. Se "efter"-bilder senare i bloggen.
Ja. Och så lejde vi Pär Orsa att snickra golv åt oss. Han tog med sig familjen en helg, sov i härbret på går'n och jobbade på med golven i den mån han hann. Ett golv blev helt klart, det i rum 2. Det andra rummet fick snällt vänta lite drygt en månad på att bli klart
Rum nr 1
När golven var klara, var det bara att köra på. Och såklart skulle rivning av tapet göra jobbet ytterligare lite svårare. Men nu vet jag att inget är enkelt, och bra är väl det. för då blir det riktigt gjort i slutändan.
Så vi rev lite tapet. Drack lite öl och vips var jobbet klart.
Här fräsade vi upp tapeter i rum 1
...vilket jag blev otroligt nöjd med.
'Det blev lite på sniskan, men här ser man den där muren jag pratade om... i rum 2
Lite mer tapeter i rum 2
Här börjar det synas lite mer hur det ska bli...
Golvet blev klart idag.
Så vi flyttade in matsalen igen och invigde den med middagen idag!
Ser ni muren i hörnet? Den får stå där som ett minne, eller som en möbel från det förflutna. Jag gillar den iallafall.
Det saknas lite möbler i rummet som jag kallat nummer ett, som blir vårt nya TV-rum. Det ska inhandlas en ny soffa, TV, TV-bord, soffbord. Och så ska akvariet startas upp. Men som läget är nu finns inte en tanke på dessa inköp. Det får bli ett senare bekymmer.
Så lite lister på detta, så är Ni välkomna på kaffe i "Matsalen" igen!!!
TJingeling
