Det händer mycket
Spydde galla sist.
Vet inte vad som hände men helt plötsligt sitter jag här och har påbörjat Termin 6.
SISTA TERMINEN!!!
VI skriver en sk. C-uppsats. Jag och en tjej till påbörjade den. Men tyvärr fungerade inte vårt samarbete.
Hon hade ganska mycket hängande efter sig i form av omtentor samt praktik.
Tror det blev för mycket tillslut.
Jag hade inte lust eller tid att vänta in henne. Dels för att jag faktiskt önskar bli klar efter jul och dels för att jag egentligen måste oxå. Har varken råd, eller lust att ta fler studielån.
Så håll ångan oppe, försöker jag intala mig själv. Hade panik först, sen blev det kaos när jag insåg att det fattades stora delar i det jag trodde redan var gjort. Nu har tjuret i mig tagit fart igen, jag SKA banne mig klara detta oxå.
Har jag klarat allt hittills så vare väl självaste faan om inte detta skulle gå oxå!
Tjing
-
Är det inte de ena så äre de andra, sa käringa som blödde näsblod.
Så sant som de e skrivet.
Jag vet att efter allt kommer nåt bra.
Så är det alltid.
Det är bara det att vägen dit känns så jäkla lång ibland!!
/Tjing
Så sant som de e skrivet.
Jag vet att efter allt kommer nåt bra.
Så är det alltid.
Det är bara det att vägen dit känns så jäkla lång ibland!!
/Tjing
Vill inte. Kan inte. Förstår inte vitsen.
Har spytt både galla och skit över nuvarande kurs.
Har för första gången sen skolstart VT-10, börjat tvivla.
Hur tung kurserna än har varit, och hur jobbigt allt pusslande privat än har kännts, så har jag aldrig tvivlat.
Tvivel är tamejfan ett av de värsta tänkbara som finns att känna.
Jag börjar rannsaka allt från studielån, framtida arbetsmöjligheter till kostnader för studier just nu osv. osv.
Sällan har jag funderat så mkt som nu.
JAG VET!!!!! Det är inte långt kvar. Jag vet redan att jag går femte terminen.
Men ge mig först bara en JÄVLIGT bra anledning till att läsa denna kursen; Terori och metod på vetenskaplig nivå.
Jag lovar att får jag bara nåt att greppa om så kanske jag slutar att tvivla.
Det som är värst är att jag inte kan tänka mig in i framtiden. När har jag verkligen nytta av detta, när jag ska ta suturer, plåstra om sår, dividera med läkare ang medicinordinationer, dela dosetter, ta hand om akutfall, ge mina patienter daglig omvårdnad, ge injektioner, mäta och väga bebisar, skölja öron el ögon, gipsa armar, handräcka instument vid operationer osv. Förstår du mig?
Tvivel är INTE kul!
Jag är tjurig. Det har jag fått höra sedan barnsben, och nog fan ska jag försöka allt vad jag kan.
Men för första gången på 2½ år tvivlar jag på att det kommer att gå vägen.
Håll tummarna för mig!!
Tjingeling
Har för första gången sen skolstart VT-10, börjat tvivla.
Hur tung kurserna än har varit, och hur jobbigt allt pusslande privat än har kännts, så har jag aldrig tvivlat.
Tvivel är tamejfan ett av de värsta tänkbara som finns att känna.
Jag börjar rannsaka allt från studielån, framtida arbetsmöjligheter till kostnader för studier just nu osv. osv.
Sällan har jag funderat så mkt som nu.
JAG VET!!!!! Det är inte långt kvar. Jag vet redan att jag går femte terminen.
Men ge mig först bara en JÄVLIGT bra anledning till att läsa denna kursen; Terori och metod på vetenskaplig nivå.
Jag lovar att får jag bara nåt att greppa om så kanske jag slutar att tvivla.
Det som är värst är att jag inte kan tänka mig in i framtiden. När har jag verkligen nytta av detta, när jag ska ta suturer, plåstra om sår, dividera med läkare ang medicinordinationer, dela dosetter, ta hand om akutfall, ge mina patienter daglig omvårdnad, ge injektioner, mäta och väga bebisar, skölja öron el ögon, gipsa armar, handräcka instument vid operationer osv. Förstår du mig?
Tvivel är INTE kul!
Jag är tjurig. Det har jag fått höra sedan barnsben, och nog fan ska jag försöka allt vad jag kan.
Men för första gången på 2½ år tvivlar jag på att det kommer att gå vägen.
Håll tummarna för mig!!
Tjingeling
Praktik= Lärdom
Jag har sagt det förr men det skadar inte att förtälja igen.
Praktiken är den del av utbildningen, där ens kompetens ställs på spets.
* Där kunskap blandas lite med erfarenhet från tidigare lär-tillfällen.
* Där nya relationer och interaktioner skapas.
* Där man får frågor, och faktiskt kan svara på en del.
* Där man kan lära ut och påbörja arbetet med att lära sig leda.
* Där små misstag blir en läxa, och läxorna blir erfarenheter.
* Där empati och medkänsla får en helt ny innebörd.
* Där möten och tillfällen blir helheter.
* Där praktiska färdigheter börjar "sätta sig".
* Där bemötandet börjar komma med förståelsen för olika människor.
Jag skulle kunna göra listan längre, men summa sumarum är ändå att praktiken är den mest kunskapsgivande delen på utbildningen. Det finns ingen bok i hela världen som kan lära ut hur man bemöter olika människor, vilket kroppsspråk man använder, vilka ord man väljer. Det är något man måste lära sig att känna av. Man måste skaffa sig ett "människo-filter" och det enda rätta sättet är genom att möta dessa människor.
Jag är och kommer alltid att vara tacksam för alla bra handledare jag fått lära mig av.
Det hjälper mycket på vägen.
Så jäkla länge är det ju faktiskt inte kvar...
I sommar kommer jag att sätta min kunskap på prov på riktigt.
Spännande värre!!!
Tjingeling
En av alla tentor
Nu gott folk ska jag skryta.
Och det tänker jag göra utan att blinka det minsta!
Jag kämpar och kämpar, river hår och naglar. Gnisslar tänder. Lider av sömnbrist. Tappar glädje och tro. Sliter ut mig kan man säga. Allt detta för att jag valt min väg. Jag har bestämt mig för vad jag vill jobba med.
Jag har klarat ut mina funderingar och bara kört på i mitt tempo.
Äntligen har jag lärt mig; jag klarar av mycket mer än jag själv tror.
Nu har jag skrivit ett B mina vänner på en tenta som jag bävade för. B= det näst högsta i en sju-skalig betygsskala. Jag har inte lyckats med det sen mikrobiologi-kursen (termin 1).
Så mycket som bara har varit sketa-jobbigt ett tag, lixom suddas ut av denna bekräftelse på att
JAG FAKTISKT KAN!!!
Nu känns mitt mål inte lika långt borta. Vilket betyder att jag bara har 1 ½ termin kvar.
Snart... Det känns så nära.
NU har jag skrutit färdigt.
NÖJD.NU
Pengar, pengar och åter pengar...
Känns som ett återkommande elände... Inte sant?
Vi här i hushållet har ju som lite brgränsat av den varan nu.
Speciellt efter allt vi lagt ut på renoveringen, och den nuvarande situationen med en arbetslös och en studerande...
Naturligtvis kommer iskyla-- med följden att vi måste stänga av pumpen och köra med direkterkande el. vilket inte kostar bara lite... så det börjar bra.
Dessutom, mitt i den murmanska kylan, lägger vårat (i all mening) antika kylskåp ner sin verksamhet.
Det bara...tja vad säger man... Stannar.
Det skulle kunna vara så, att man slänger ut maten på bron...om det vore en sisådär 1-5 minusgrader...
Kanske inte när det är närmare -30!!
Det skulle även kunna vara så att vi kunde slänga ut maten i matkällarn... Om vi bara hade skottat framför den hela vintern och inte lämnat ventilen helt öppen!!
Nu är det ju så att inget av dessa alternativ är att tänka på.
Och varför blir jag inte förvånad att en sån här grej händer kl 18,30 en fredag kväll??!
Det är ju bara lixom... Ja. Jo men visst. Klart det ska vara så.
Som tur är... Imorrn är det öppet på alla El-affärer, så vi kan åka å köpa ett nytt fint skåp.
UT med minst 6 papp!!!
Nog med gnäll å skäll!!
Praktik!! Vilket bra ord det känns som. Jag har så himla mycket ut av denna praktik så det finns inga gränser. Jag lär mig så otroligt mycket varenda dagm samtidigt som jag känner att jag blir mer och mer nyfiken för varje dag.
Sen har slumpen återigen slagit till när det gäller mig och rapportskrivning. Vi var tvugna att skriva tillsammans med någon, och jag hade väl ingen självklar sådär. Men så tittade en tjej fram och undrades om vi skulle skriva tillsammans, och jag måste säga det att än så länge känns det himla bra!!!
Ibland har man både otur och en jäkla skittur (i bra bemärkelse)!! Men det ska väl va så antar jag.
Tjingeling
Vi här i hushållet har ju som lite brgränsat av den varan nu.
Speciellt efter allt vi lagt ut på renoveringen, och den nuvarande situationen med en arbetslös och en studerande...
Naturligtvis kommer iskyla-- med följden att vi måste stänga av pumpen och köra med direkterkande el. vilket inte kostar bara lite... så det börjar bra.
Dessutom, mitt i den murmanska kylan, lägger vårat (i all mening) antika kylskåp ner sin verksamhet.
Det bara...tja vad säger man... Stannar.
Det skulle kunna vara så, att man slänger ut maten på bron...om det vore en sisådär 1-5 minusgrader...
Kanske inte när det är närmare -30!!
Det skulle även kunna vara så att vi kunde slänga ut maten i matkällarn... Om vi bara hade skottat framför den hela vintern och inte lämnat ventilen helt öppen!!
Nu är det ju så att inget av dessa alternativ är att tänka på.
Och varför blir jag inte förvånad att en sån här grej händer kl 18,30 en fredag kväll??!
Det är ju bara lixom... Ja. Jo men visst. Klart det ska vara så.
Som tur är... Imorrn är det öppet på alla El-affärer, så vi kan åka å köpa ett nytt fint skåp.
UT med minst 6 papp!!!
Nog med gnäll å skäll!!
Praktik!! Vilket bra ord det känns som. Jag har så himla mycket ut av denna praktik så det finns inga gränser. Jag lär mig så otroligt mycket varenda dagm samtidigt som jag känner att jag blir mer och mer nyfiken för varje dag.
Sen har slumpen återigen slagit till när det gäller mig och rapportskrivning. Vi var tvugna att skriva tillsammans med någon, och jag hade väl ingen självklar sådär. Men så tittade en tjej fram och undrades om vi skulle skriva tillsammans, och jag måste säga det att än så länge känns det himla bra!!!
Ibland har man både otur och en jäkla skittur (i bra bemärkelse)!! Men det ska väl va så antar jag.
Tjingeling
När blir huvudet fullt?
Blir det någonsin det?
Jag kan tycka att den komprimerade form av information man under utbildningen ska trycka in räcker.
Men det verkar alltid finnas liiiite plats till.
Var idag på första praktikdagen, och som vanligt känns allt kaos.
Massvis med namn på alla som jobbar. Nya lokaler. Denna praktik även en ny form av dokumentation.
Det kommer att gå bra. Det kände jag idag. Det var en skön känsla över hela avdelningen.
De hade inte hunnit få till det riktigt med tavlor och annat "krafs", men de spelar ingen roll så länge hjärtat är där anser jag.
Nu ser jag fram emot en givande första vecka och tre nästkommande. Sen smäller det bara till så ska jag kastbyta ort och ställe och såklart även medarbetare... Det är inte lätt när det är svårt ;)
Igår fyllde pinselipinsen 3 stora år! Fifan va fort det går.
Känns inte så länge sen.
Han har en helt underbar familj omkring sig. Alla har varit och grattat gofisen våran efter konstens alla regler.
Mycket grejer har han fått oxå. Undrar bara vart vi ska ha allting??
Och jag kan härmed konstatera att ÄNTLIGEN är vi klara med allt vad renovering heter.
Det enda som saknas är den nya soffan, TV'n och det nya tvbordet som jag kollat ut.
Det verkar som att allting ska gå i skov. Först nytt på väggar och i tak. Sedan vill man ha nytt PÅ golvet och väggarna.
Blir man nånsin nöjd?
Nu ska jag sticka... ;)
Tjingeling.
Jag kan tycka att den komprimerade form av information man under utbildningen ska trycka in räcker.
Men det verkar alltid finnas liiiite plats till.
Var idag på första praktikdagen, och som vanligt känns allt kaos.
Massvis med namn på alla som jobbar. Nya lokaler. Denna praktik även en ny form av dokumentation.
Det kommer att gå bra. Det kände jag idag. Det var en skön känsla över hela avdelningen.
De hade inte hunnit få till det riktigt med tavlor och annat "krafs", men de spelar ingen roll så länge hjärtat är där anser jag.
Nu ser jag fram emot en givande första vecka och tre nästkommande. Sen smäller det bara till så ska jag kastbyta ort och ställe och såklart även medarbetare... Det är inte lätt när det är svårt ;)
Igår fyllde pinselipinsen 3 stora år! Fifan va fort det går.
Känns inte så länge sen.
Han har en helt underbar familj omkring sig. Alla har varit och grattat gofisen våran efter konstens alla regler.
Mycket grejer har han fått oxå. Undrar bara vart vi ska ha allting??
Och jag kan härmed konstatera att ÄNTLIGEN är vi klara med allt vad renovering heter.
Det enda som saknas är den nya soffan, TV'n och det nya tvbordet som jag kollat ut.
Det verkar som att allting ska gå i skov. Först nytt på väggar och i tak. Sedan vill man ha nytt PÅ golvet och väggarna.
Blir man nånsin nöjd?
Nu ska jag sticka... ;)
Tjingeling.
Ny kurs...
Spännande värre ;)
Går nu in i termin fem, vilket oxå kan uttalas NÄST SISTA TERMINEN!!!
Gott folk, om ett år (förhoppningsvis) är jag en färdigbakad sjuksköterska.
Vore väl faen om jag inte skulle kunna bita mig kvar detta sista året va?
Satt å funderade på året som var, 2011. Lätt att skriva, har inte riktigt vant mig vid 2012 ännu :/
Det hände jääääkligt mkt det året.
Vi har gjort ett rejält ansiktslyft på huset till å börja me... Vilket kombinerades med plugg 100% och hus å hem i övrigt.
Sen va're mkt runt omkring som hände oxå.
Folk blev ihop, gjorde slut, skaffade smått, köpte hus, fyllde jämnt... Ja listan kan göras lång.
Jag blev moster. OCH faster inom loppet av ett halvår. Det ni!!
Jag undrar vad året som kommer har i sitt sköte?
Skulle ibland vilja sia...eller NOT! Fy bövelen för att veta i förväg va som hända skall.
Nej jag tar igen de där. Vill inte sia.
Men en liten, liten hint skulle inte vara helt fel ;)
Imorgon påbörjas en ny kurs som sagt. Satt å ögnade igenom studiehandledningen som hastigast nyss.
Jag vet inte vad det är med universitet och högskolor.
De verkar inte tro att man lär sig det minsta på praktiker. Man får alltid en skriftlig uppgift, och helst i form av en rapport. DÄR ska man ha egna åsikter, men knyta an till en bunt vetenskapliga artiklar. Jag förstår inte detta.
Jag personligen tror att de måste ha dessa skriftliga uppgifter för oss under praktikerna, för vad ska annars de ansvariga lärarna göra under tiden?
Nej... De har säkert nåt uträknat med det.
Fast jag känner att det är i praktiken man verkligen lär sig. Att jag sen måste ta upp en hel massa tid FRÅN den för att skriva en uppgift, det känns bara...BLÄ!
Så. Då va de sagt...
Målade det sista i fönstren idag. Ska måla dörrkarmen imorrn igen.
Sen ska jag sy gardiner till det framtida TV-rummet. På tisdag ska vi förhoppningsvis spika upp det sista av listerna.
Då kommer jag att få upp gardiner i matsalen!
Sen mina damer unt herren äre KLART!!!
...eller ja... vi ska ju köpa lite nya möbler. Men med en student och en arbetslös finns inte riktigt de resurserna.
Får göra det jag kan med det vi har ist.
Dax att sussa.
Tjingeling!
Går nu in i termin fem, vilket oxå kan uttalas NÄST SISTA TERMINEN!!!
Gott folk, om ett år (förhoppningsvis) är jag en färdigbakad sjuksköterska.
Vore väl faen om jag inte skulle kunna bita mig kvar detta sista året va?
Satt å funderade på året som var, 2011. Lätt att skriva, har inte riktigt vant mig vid 2012 ännu :/
Det hände jääääkligt mkt det året.
Vi har gjort ett rejält ansiktslyft på huset till å börja me... Vilket kombinerades med plugg 100% och hus å hem i övrigt.
Sen va're mkt runt omkring som hände oxå.
Folk blev ihop, gjorde slut, skaffade smått, köpte hus, fyllde jämnt... Ja listan kan göras lång.
Jag blev moster. OCH faster inom loppet av ett halvår. Det ni!!
Jag undrar vad året som kommer har i sitt sköte?
Skulle ibland vilja sia...eller NOT! Fy bövelen för att veta i förväg va som hända skall.
Nej jag tar igen de där. Vill inte sia.
Men en liten, liten hint skulle inte vara helt fel ;)
Imorgon påbörjas en ny kurs som sagt. Satt å ögnade igenom studiehandledningen som hastigast nyss.
Jag vet inte vad det är med universitet och högskolor.
De verkar inte tro att man lär sig det minsta på praktiker. Man får alltid en skriftlig uppgift, och helst i form av en rapport. DÄR ska man ha egna åsikter, men knyta an till en bunt vetenskapliga artiklar. Jag förstår inte detta.
Jag personligen tror att de måste ha dessa skriftliga uppgifter för oss under praktikerna, för vad ska annars de ansvariga lärarna göra under tiden?
Nej... De har säkert nåt uträknat med det.
Fast jag känner att det är i praktiken man verkligen lär sig. Att jag sen måste ta upp en hel massa tid FRÅN den för att skriva en uppgift, det känns bara...BLÄ!
Så. Då va de sagt...
Målade det sista i fönstren idag. Ska måla dörrkarmen imorrn igen.
Sen ska jag sy gardiner till det framtida TV-rummet. På tisdag ska vi förhoppningsvis spika upp det sista av listerna.
Då kommer jag att få upp gardiner i matsalen!
Sen mina damer unt herren äre KLART!!!
...eller ja... vi ska ju köpa lite nya möbler. Men med en student och en arbetslös finns inte riktigt de resurserna.
Får göra det jag kan med det vi har ist.
Dax att sussa.
Tjingeling!
Renoveringsberättelse
Har ju som inte så mycket kort i min blogg numer.
Och renoveringen är ju endast ord, för den som inte vet hur det har sett ut.
Därför tänkte jag ta och göra en liten berättelse, med bilder och ord, på det evighetslånga projektet, som inte varade i en evighet. Så ta ett djupt andetag, håll i hatten, sätt dig skönt och stäng av mobilen, för här kommer den:
Det började med att jag kände en konstig lukt från golvet i rum nummer 1 (ett) under tiden jag var gravid. Alla sade att jag inbillade mig, men jag gav mig inte, utan fick hit anticimex. Direkt när de klev innanför dörren sa de "Ja, den här lukten känner jag igen. Det luktar problem här". Och jag kände att jag haft rätt.
Lukten kom mest från det här rummet.
VI fick rådet att öppna upp ner till grunden, ta ett jordprov som vi plastade in ordentligt och förvarade någon helt annanstans ett par dagar. Lukten kunde komma från jorden.
Så vi öppnade upp golvet steg för steg och ju närmare grunden vi kom desto värre blev lukten. Inte blev det bättre av att sågspånet i golvet fungerat som hem/toalett/genomfart för diverse gnagare under åren.
Ett jävla skitjobb om jag får vara ärlig.
Inte blev det bättre när vi insåg efter att fått bort allt som hade med golvet att göra, att vi praktiskt taget inte hade någon KRYP-grund överhuvudtaget. Och inte desto sämre att det låg en massa bråte som ruttnade under huset; brädor, tidningar, sågspån, ölburkar osv.
Så jag grävde, fyllde plasthinkar inköpta på Dollerstore för 10:-/st och langade ut dessa fyllda med jord genom fönstret där sambon stod och tog emot dem och tömde ur dem på en släpvagn.
Jag hade inga problem med att krypa under huset. Inte psykiskt (med typ klaustrofobi och liknande). Men när jobbet var klart (det kommer fler bilder) insåg jag att en tumme och min högra axel inte kommer att bli sig lik igen efter detta.
Från nästan ingen krypgrund alls till detta! Där man utan problem kunde kravla sig fram
Och så skulle det plastas in, för att undvika ev framtida fukt från marken. Så först grävde vi bort jord och stenar, för att senare ta emot hinkar fyllda av sten igen, och placera dessa i kanterna kring husgrunden.
Det här var en av de bärande stommarna till huset som jag tyckte var angripna av nåt. Men när jag bråkade hit Anticimex igen sa de att det nog var ett gammalt angrepp och att vi inte skulle oroa oss... Så jag får väl försöka med det...
Från början var tanken att vi bara skulle bli tvugna att ta upp ett golv. Men det insåg vi ganska snabbt att det inte skulle funka. Jag skulle inte orka krypa med hinkarna den bit extra det skulle bli, och inte Urban Brandvold heller som hjälpte mig väldigt mkt med grävningen "under ground".
Så det var att bita i det sura och påbörja rivning av golv nummer 2 (två)
När golvet började rivas insåg jag vilken tur i oturen det var att vi tagit detta beslut. När jag lyfte isoleringen på ett ställe tittade jag rakt ner i grunden. Man kan säga att vi inte haft någon befintlig isolering från marken och upp till brädorna vi gått på fläckvis i detta rum.
Allt hade rasat ner på jorden. Och jag såg sedan att boven i dramat var dels den obefintliga kryp-grunden, men oxå att den gamla isoeringen från stenåldern fått sitta kvar, vid farfars renovering. Nämligen MOSSA!!! och jord! Ofattbart.
Ja ja. Skitjobb igen. Samt en känsla av att det bara kan bli bättre, då "the båtten was nådd" so to say.
Ut med det gamla...
Och in med det nya.
Och så lite bilder på före och efter grävning under köket... Lite skillnad va? Här fick jag god hjälp av pappsen som langade hinkar.
En annan skatt som jag hittade var denna tapet som sitter på muren i huset. Den har kapslats in av två garderober tidigare, men får nu komma fram och visa sitt rätta jag. Se "efter"-bilder senare i bloggen.
Ja. Och så lejde vi Pär Orsa att snickra golv åt oss. Han tog med sig familjen en helg, sov i härbret på går'n och jobbade på med golven i den mån han hann. Ett golv blev helt klart, det i rum 2. Det andra rummet fick snällt vänta lite drygt en månad på att bli klart
Rum nr 1
När golven var klara, var det bara att köra på. Och såklart skulle rivning av tapet göra jobbet ytterligare lite svårare. Men nu vet jag att inget är enkelt, och bra är väl det. för då blir det riktigt gjort i slutändan.
Så vi rev lite tapet. Drack lite öl och vips var jobbet klart.
Här fräsade vi upp tapeter i rum 1
...vilket jag blev otroligt nöjd med.
'
Det blev lite på sniskan, men här ser man den där muren jag pratade om... i rum 2
Lite mer tapeter i rum 2
Här börjar det synas lite mer hur det ska bli...
Golvet blev klart idag.
Så vi flyttade in matsalen igen och invigde den med middagen idag!
Ser ni muren i hörnet? Den får stå där som ett minne, eller som en möbel från det förflutna. Jag gillar den iallafall.
Det saknas lite möbler i rummet som jag kallat nummer ett, som blir vårt nya TV-rum. Det ska inhandlas en ny soffa, TV, TV-bord, soffbord. Och så ska akvariet startas upp. Men som läget är nu finns inte en tanke på dessa inköp. Det får bli ett senare bekymmer.
Så lite lister på detta, så är Ni välkomna på kaffe i "Matsalen" igen!!!
TJingeling
Och renoveringen är ju endast ord, för den som inte vet hur det har sett ut.
Därför tänkte jag ta och göra en liten berättelse, med bilder och ord, på det evighetslånga projektet, som inte varade i en evighet. Så ta ett djupt andetag, håll i hatten, sätt dig skönt och stäng av mobilen, för här kommer den:
Det började med att jag kände en konstig lukt från golvet i rum nummer 1 (ett) under tiden jag var gravid. Alla sade att jag inbillade mig, men jag gav mig inte, utan fick hit anticimex. Direkt när de klev innanför dörren sa de "Ja, den här lukten känner jag igen. Det luktar problem här". Och jag kände att jag haft rätt.
Lukten kom mest från det här rummet.
VI fick rådet att öppna upp ner till grunden, ta ett jordprov som vi plastade in ordentligt och förvarade någon helt annanstans ett par dagar. Lukten kunde komma från jorden.
Så vi öppnade upp golvet steg för steg och ju närmare grunden vi kom desto värre blev lukten. Inte blev det bättre av att sågspånet i golvet fungerat som hem/toalett/genomfart för diverse gnagare under åren.
Ett jävla skitjobb om jag får vara ärlig.
Inte blev det bättre när vi insåg efter att fått bort allt som hade med golvet att göra, att vi praktiskt taget inte hade någon KRYP-grund överhuvudtaget. Och inte desto sämre att det låg en massa bråte som ruttnade under huset; brädor, tidningar, sågspån, ölburkar osv.
Så jag grävde, fyllde plasthinkar inköpta på Dollerstore för 10:-/st och langade ut dessa fyllda med jord genom fönstret där sambon stod och tog emot dem och tömde ur dem på en släpvagn.
Jag hade inga problem med att krypa under huset. Inte psykiskt (med typ klaustrofobi och liknande). Men när jobbet var klart (det kommer fler bilder) insåg jag att en tumme och min högra axel inte kommer att bli sig lik igen efter detta.
Från nästan ingen krypgrund alls till detta! Där man utan problem kunde kravla sig fram
Och så skulle det plastas in, för att undvika ev framtida fukt från marken. Så först grävde vi bort jord och stenar, för att senare ta emot hinkar fyllda av sten igen, och placera dessa i kanterna kring husgrunden.
Det här var en av de bärande stommarna till huset som jag tyckte var angripna av nåt. Men när jag bråkade hit Anticimex igen sa de att det nog var ett gammalt angrepp och att vi inte skulle oroa oss... Så jag får väl försöka med det...Från början var tanken att vi bara skulle bli tvugna att ta upp ett golv. Men det insåg vi ganska snabbt att det inte skulle funka. Jag skulle inte orka krypa med hinkarna den bit extra det skulle bli, och inte Urban Brandvold heller som hjälpte mig väldigt mkt med grävningen "under ground".
Så det var att bita i det sura och påbörja rivning av golv nummer 2 (två)
När golvet började rivas insåg jag vilken tur i oturen det var att vi tagit detta beslut. När jag lyfte isoleringen på ett ställe tittade jag rakt ner i grunden. Man kan säga att vi inte haft någon befintlig isolering från marken och upp till brädorna vi gått på fläckvis i detta rum.
Allt hade rasat ner på jorden. Och jag såg sedan att boven i dramat var dels den obefintliga kryp-grunden, men oxå att den gamla isoeringen från stenåldern fått sitta kvar, vid farfars renovering. Nämligen MOSSA!!! och jord! Ofattbart.
Ja ja. Skitjobb igen. Samt en känsla av att det bara kan bli bättre, då "the båtten was nådd" so to say.
Ut med det gamla... Och in med det nya. Och så lite bilder på före och efter grävning under köket... Lite skillnad va? Här fick jag god hjälp av pappsen som langade hinkar.
En annan skatt som jag hittade var denna tapet som sitter på muren i huset. Den har kapslats in av två garderober tidigare, men får nu komma fram och visa sitt rätta jag. Se "efter"-bilder senare i bloggen.
Ja. Och så lejde vi Pär Orsa att snickra golv åt oss. Han tog med sig familjen en helg, sov i härbret på går'n och jobbade på med golven i den mån han hann. Ett golv blev helt klart, det i rum 2. Det andra rummet fick snällt vänta lite drygt en månad på att bli klart
Rum nr 1
När golven var klara, var det bara att köra på. Och såklart skulle rivning av tapet göra jobbet ytterligare lite svårare. Men nu vet jag att inget är enkelt, och bra är väl det. för då blir det riktigt gjort i slutändan.
Så vi rev lite tapet. Drack lite öl och vips var jobbet klart.
Här fräsade vi upp tapeter i rum 1
...vilket jag blev otroligt nöjd med.
'Det blev lite på sniskan, men här ser man den där muren jag pratade om... i rum 2
Lite mer tapeter i rum 2
Här börjar det synas lite mer hur det ska bli...
Golvet blev klart idag.
Så vi flyttade in matsalen igen och invigde den med middagen idag!
Ser ni muren i hörnet? Den får stå där som ett minne, eller som en möbel från det förflutna. Jag gillar den iallafall.
Det saknas lite möbler i rummet som jag kallat nummer ett, som blir vårt nya TV-rum. Det ska inhandlas en ny soffa, TV, TV-bord, soffbord. Och så ska akvariet startas upp. Men som läget är nu finns inte en tanke på dessa inköp. Det får bli ett senare bekymmer.
Så lite lister på detta, så är Ni välkomna på kaffe i "Matsalen" igen!!!
TJingeling
Julen är slut, å jag vill att den åker ut!!
Nu är jag le.
Vill ha bort julgran, adventsstakar, glitter, röda dukar och ljus, kulor, tomtar och allting annat som kan förknippas med julen. Nu har den varit. Den är förbi. Gone. Puts väck!
Dags att blicka några månader framåt i tiden, och den annalkande sommaren!!
Men så fort jag nämner detta för jag höra att jag har så bråttom av gubben.
Men jag måste bara göra det. Annars degar jag ihop.
Hur har julen varit i år då? Jämfört med andra år alltså?
Tja...ungefär lika stressigt, men absolut mkt roligare när lille G finns och förgyller dagarna.
Vi hade gjort en kort-bok till mostrar, morbror, faster, farbror, farmor, mormor och morfar.
Den blev så himla bra!! Och jag tror att den uppskattades av de som fick den oxå ;)
Vi firade "Lilla julafton" på Frösön 23/12. Julafton hos min mamma 24/12. Och xtra julafton i Dvärsätt 26/12.
Fullt ös, stenrös... lr nåt.?
Nu då? Vad händer?
Jag har tentaplugg som hänger äver huvudet mitt. Egentligen skulle jag ha tagit minst en av dessa "lediga" dagar till att studera på. Meeeen jag har faktiskt bara varit ledig.
Iaf från skolan.
Sen har vi ju den här fina lilla renoveringen oxå, som förhoppningsvis börjar lida mot sitt slut.
Iallafall i ett av rummen.
Där ska tapetseras innan denna veckan äro slut- hoppas och tror jag då.
Men dock ska tilläggas att nyårsafton är om två dagar... Jag säger inget mer om det.
Annars då?
Tja inget nytt än så länge. Jag måste börja söka sommarjobb, om jag ska få nåt. (känner iofs ingen oro i just det, för jag har ju ett nattjobb som väntar i Åsarna...men jag skulle vilja jobba på typ sjukhuset som USKa lr nåt ist...)
Sen har våran lillfis gått å blivit STORkille nu i höst, då han slutat med både blöjor och napp. Båda delarna har gått väldigt bra. Han är så himla duktig och gör mamman så himla stolt och glad!!
Fattar inte att kärlek kan vara så stort egentligen!
Nja... Nåt mer skulle jag inte skriva.
Tror jag ska försöka sova en skvätt ist. Känns som att dygnet har för få timmar numer :/
Tjingeling!
"Som man bäddar får man ligga!"
Jag säger bara det.
Går man omkring å bär på sonen nästan hela dagarna, då kommer han att vilja bli buren senare oxå.
Eller om man börjar mata en son som redan kan äta själv, då kommer han att vilja bli matad igen, å igen, å igen...
Fortsätter man att skrämmas med tomten, då kommer inte ungen att helt plötsligt vilja att tomten knackar på med ett paket på morgonen!!! Nej såklart kommer ungen att INTE VILJA SOVA!!!
Klumpigt och onödigt så inni***. Ibland måste man försöka tänka ur BARNETS perspektiv.
Inte hota och skrämmas först, för att sedan råka ångra sig.
Men som man bäddar får man ligga.
Det lär tyvärr bli jag som får ta dusterna sen, säg om pappan i huset får ett nytt jobb och måste sova borta.
Vem är hemma å får ta hand om "askan" då?
Inte då jag iaf.
Detta är inte mitt verk. Jag avsäger mig ansvaret i den här frågan!
Förbannade jul!!!
Går man omkring å bär på sonen nästan hela dagarna, då kommer han att vilja bli buren senare oxå.
Eller om man börjar mata en son som redan kan äta själv, då kommer han att vilja bli matad igen, å igen, å igen...
Fortsätter man att skrämmas med tomten, då kommer inte ungen att helt plötsligt vilja att tomten knackar på med ett paket på morgonen!!! Nej såklart kommer ungen att INTE VILJA SOVA!!!
Klumpigt och onödigt så inni***. Ibland måste man försöka tänka ur BARNETS perspektiv.
Inte hota och skrämmas först, för att sedan råka ångra sig.
Men som man bäddar får man ligga.
Det lär tyvärr bli jag som får ta dusterna sen, säg om pappan i huset får ett nytt jobb och måste sova borta.
Vem är hemma å får ta hand om "askan" då?
Inte då jag iaf.
Detta är inte mitt verk. Jag avsäger mig ansvaret i den här frågan!
Förbannade jul!!!
2a advent på intåg
--å alla juleklappar inhandlade!
Äntligen är jag oxå ute i god tid.
Imorgon, för en vecka sen blev jag, för första gången i mitt liv, faster!!
Lillebror tog å ynglade av sig...såklart med hjälp av fantastiska Linda!
Resultatet bidde en liten krabat, än så länge vid namn Kid, som kom hit 4200g tung och 54 cm lång.'Därmed var det sagt. Båda mina SMÅsyskon har blivit föräldrar!!
Hur konstigt och fantastiskt är inte det då? JAG känner mig lite aningens gammal iofs, men det gör inget...
Mina småsyskon blir äldre de oxå!! hehe.
Kan inte för mitt liv begripa vad jag gjorde av tiden innan jag fick barn.
Försöker fundera ut vad som var så tidskrävande...men icke.
Jag kommer inte på något.
Antingen hade dygnet färre timmar, eller oxå "slösade" jag bort en massa tid helt enkelt.
Någon annan lösning finns lixom inte.
Idag var det dop på Lilla Underbara Lilly...eller närmare sagt Anna Lilly Signe!
Hon döptes i Marielundskyrkan, odensala. Jag hade den STORA äran att få sjunga för Lilly.
"Handens fem fingrar" var den sång jag framförde... Trots en veckas halsont, satt rösten något sånär idag. Fick iaf till de partier jag INTE trodde...vilket är bra!
Det här med sång och musik är fanimej ett av det roligaste jag vet!
Synd det blir så himla sällan... Det sk "livet" kommer lixom litegrand ivägen ibland!
Önskar bara att jag fick göra det jag ibland drömmer om... Näml att få sjunga och spela in mina egna låtar på en skiva. Skulle vara rätt häftigt att kunna komma med en CD och säga nåt i stil med: "Det här är Mina låtar som jag gjort alldeles själv". Va? Skulle de inte vara rätt coolt?
Nog med gnat för ikväll. Imorgon är en ny dag. Seminarieuppgift och bull-bak är mina planer imorgon.
Ha de gott!
Tjingeling!
Äntligen är jag oxå ute i god tid.
Imorgon, för en vecka sen blev jag, för första gången i mitt liv, faster!!
Lillebror tog å ynglade av sig...såklart med hjälp av fantastiska Linda!
Resultatet bidde en liten krabat, än så länge vid namn Kid, som kom hit 4200g tung och 54 cm lång.'Därmed var det sagt. Båda mina SMÅsyskon har blivit föräldrar!!
Hur konstigt och fantastiskt är inte det då? JAG känner mig lite aningens gammal iofs, men det gör inget...
Mina småsyskon blir äldre de oxå!! hehe.
Kan inte för mitt liv begripa vad jag gjorde av tiden innan jag fick barn.
Försöker fundera ut vad som var så tidskrävande...men icke.
Jag kommer inte på något.
Antingen hade dygnet färre timmar, eller oxå "slösade" jag bort en massa tid helt enkelt.
Någon annan lösning finns lixom inte.
Idag var det dop på Lilla Underbara Lilly...eller närmare sagt Anna Lilly Signe!
Hon döptes i Marielundskyrkan, odensala. Jag hade den STORA äran att få sjunga för Lilly.
"Handens fem fingrar" var den sång jag framförde... Trots en veckas halsont, satt rösten något sånär idag. Fick iaf till de partier jag INTE trodde...vilket är bra!
Det här med sång och musik är fanimej ett av det roligaste jag vet!
Synd det blir så himla sällan... Det sk "livet" kommer lixom litegrand ivägen ibland!
Önskar bara att jag fick göra det jag ibland drömmer om... Näml att få sjunga och spela in mina egna låtar på en skiva. Skulle vara rätt häftigt att kunna komma med en CD och säga nåt i stil med: "Det här är Mina låtar som jag gjort alldeles själv". Va? Skulle de inte vara rätt coolt?
Nog med gnat för ikväll. Imorgon är en ny dag. Seminarieuppgift och bull-bak är mina planer imorgon.
Ha de gott!
Tjingeling!
Inget klag denne gången
Känner att samvetet gentemot min lilla skara läsare tryter, då jag endast förmedlar arga, ledsna, bittra, hatiska, jobbiga funderingar. Därför gottgör jag detta med att skriva lite om det som är bra oxå.
Jag har världen underbaraste familj.
Älskade sonen som gör mig stolt som mor vareviga sekund som går, som ger mig alla dessa härliga skratt och leenden, som kramas och säger "jag älskar dig mamma", som vill ha puss-pip och kram innan jag går och som alltid hittar på nåt bus. En kärlek större än universum är vad jag känner för Dig Gustaf!
Gustafs pappa, min stora starka karl, som aldrig klagar på nåt- inte ens när mitt humör är som värst, som alltid har så bra svar på mina kluriga tankar, som tar ner mig på jorden när jag svävar iväg, som ger mig anledning att vara glad över livet och som alltid finns där fast han är borta om veckorna. Ljuvligt!
Sen har jag massvis med andra familjemedlemmar som är-och alltid kommer att vara- mitt allt. Nämner ingen så glömmer jag ingen, men de är alla i rummet näst närmast mitt hjärta!!
Att det för övrigt går gött nu kan nog inte heller undvikas att skrivas en rad, eller hundra om. Jag fick bidrag till studielitteratur, vilket underlättar enormt för mig, framför allt när det gäller julklappar osv.
Jag fick besked om att golvet blir klart innan jul, vilket innebär att jag kanske, kanske, med lite extra slit och släp, får till rummen helt innan jul oxå... Lovar inte för mkt...
Jag klarar skolan utan bekymmer igen, vilket känns fantastiskt. Har fått lite pepp igen och tror nog att det sista året kommer att rusa iväg.
Har snart gjort undan det jag lovat att jag ska göra till alla, innan jul oxå... Vilket för mig är ovanligt, då jag oftast lovar och lovar, och sen drar det ut på tiden tills jag nästan glömt bort... Dock inte min mening riktigt, de bara blir så när jag har allt annat uppe i huvvet. Hoppas Ni har överseende med mig och just det karaktärsdraget ;)
Idag strålar solen, det är kallt och rimfrost i gräset. Underbara, ljuvliga höst! Jag ska nog köpa en trisslott idag. Det verkar vara upplagt för det.
Ska kanske inte nämna min misstänksamhet mot allt gott som händer. Då jag anar oråd. Det lämnar jag åt mig själv!!
Kram och Tjingeling
Jag har världen underbaraste familj.
Älskade sonen som gör mig stolt som mor vareviga sekund som går, som ger mig alla dessa härliga skratt och leenden, som kramas och säger "jag älskar dig mamma", som vill ha puss-pip och kram innan jag går och som alltid hittar på nåt bus. En kärlek större än universum är vad jag känner för Dig Gustaf!
Gustafs pappa, min stora starka karl, som aldrig klagar på nåt- inte ens när mitt humör är som värst, som alltid har så bra svar på mina kluriga tankar, som tar ner mig på jorden när jag svävar iväg, som ger mig anledning att vara glad över livet och som alltid finns där fast han är borta om veckorna. Ljuvligt!
Sen har jag massvis med andra familjemedlemmar som är-och alltid kommer att vara- mitt allt. Nämner ingen så glömmer jag ingen, men de är alla i rummet näst närmast mitt hjärta!!
Att det för övrigt går gött nu kan nog inte heller undvikas att skrivas en rad, eller hundra om. Jag fick bidrag till studielitteratur, vilket underlättar enormt för mig, framför allt när det gäller julklappar osv.
Jag fick besked om att golvet blir klart innan jul, vilket innebär att jag kanske, kanske, med lite extra slit och släp, får till rummen helt innan jul oxå... Lovar inte för mkt...
Jag klarar skolan utan bekymmer igen, vilket känns fantastiskt. Har fått lite pepp igen och tror nog att det sista året kommer att rusa iväg.
Har snart gjort undan det jag lovat att jag ska göra till alla, innan jul oxå... Vilket för mig är ovanligt, då jag oftast lovar och lovar, och sen drar det ut på tiden tills jag nästan glömt bort... Dock inte min mening riktigt, de bara blir så när jag har allt annat uppe i huvvet. Hoppas Ni har överseende med mig och just det karaktärsdraget ;)
Idag strålar solen, det är kallt och rimfrost i gräset. Underbara, ljuvliga höst! Jag ska nog köpa en trisslott idag. Det verkar vara upplagt för det.
Ska kanske inte nämna min misstänksamhet mot allt gott som händer. Då jag anar oråd. Det lämnar jag åt mig själv!!
Kram och Tjingeling
Familjen magsjuka
Det är vi det!
Det tog inte så lång tid innan den tredje (Krikke) famljemedlemmen började känna av de försa tecknen på magsjuka! Nu ikväll satt han och började må illa, och fick frossa.
Det hör tydligen till. Feber mittuppiallt. Onödigt att plussa på ett sånt symtom.
Jag har precis klorinifierat toaletten, och imorrn om jag är piggare ska det städas ÖVERALLT bannemig.
Jag vill inte ha tebax skiten, och jag vill inte att nån annan ska få skiten heller.
Hoppas bara att jag inte smittat ner nån på praktikplatsen bara... Jag va ju där hela dagen igår.
Missade en tjejkväll ikväll oxå pga detta. Blir så "sinnu" för jag har längtat efter denna dag/kväll.
Det måste tas igen snarast.
Nu stickning innan läggdax. Har beordrat Krikke att lägga sig i soffan senare, så jag slipper vakna varje gång han går på toaletten, eller ska spy.
Det ska bli mkt intressant att se om han tar reda på sitt eget "spill" som jag måste göra varje gång.
Jag tänker inte passoppa på honom imorrn, för han har då bannemig inte gjort det idag på mig. Däremot har han tagit 100% Gustaf, vilket jag kommer att göra imorrn oxå.
Det återstår att se ;)
På tillfrisknande.
/Jennie
Inget gott som inte har nåt ont med sig...
Eller hur var det där nu igen;)
Igår gjorde jag min sista dag på mina 8 (!) veckors praktik på lungavdelningen, sjukhuset. Fattar inte ver tiden tog vägen. Det kändes som väldigt lång tid innan praktiken...
Men med en personalgrupp U.A och en handledare som är helt otrolig kan inte tiden gå annat än fortast!
Igår var det som sagt dags för sista dagen, med allt vad det innebar. Jag hade slutbedömningen att gruva mig för, det var väl det enda. Och såklart tanken att inte få komma dit till veckan igen:(
Kl 11 skulle jag smita ifrån en sväng och träffa läraren i palliativ vård oxå. Min omtenta var näml ETT (!) poäng ifrån godkänt, och det var ett jävligt orättvist poängavdrag för min del. Jag tyckte att jag hade minst ett poäng till i min tenta, utifrån det hon hade rättat. Därav en "dejt" med henne.
Hon var innan dejten en av mina absoluta favoriter som lärare.
Jag har alltid älskat hennes föreläsningar och att ha en diskussion med henne.
Efter igår... Tja. Jag kan väl säga att jag numera är lite småkär! ;)
Nejdå, men hon har om möjligt stigit upp ett snäpp till. Hon höll med mig ang tentan, och att hon nog varit lite orättvis i rättningen, så vi hittade ett poäng till!
VILKET I SIN TUR INNEBAR ATT JAG HAR ETT GODKÄNT BETYG I PALLIATIV VÅRD!!!
Sen var det tillbaka på jobbet, och väntan på en slutbedömning.
Min kontaktlärare och min handledare sade så mkt bra saker om och till mig, så jag blev alldeles rörd. Jag sa flera gånger att jag tyckte de var så snälla, och fick barskt veta att de minsann inte var snälla utan ärliga!
Kan en dag bli bättre än så??!
Jag var tio kg lättare på hemvägen än jag varit från morgonen!
Sen såklart sorgligt avsked av den bästa av handledare!!! Jag har ett litet projekt på gång som ett tack till henne. Har näml fått reda på att hon är med barn, och då ska hon, hennes son och den ofödde-a få matchande strumpor av mig! Hoppas hon gillar det!!!
Men som min rubrik så fint beskrev så anar ni kanske att min lycka inte varade så länge...
Halv tre natten till idag vaknade Jonsson med magsjuka. Inte spy-sjuka utan bara jätteont i magen och diareér...vilket såklart inte heller är kul.
Illamåendet det verkar bara vara en såndär härlig bonus!
Gissar att min lillfis smittade ner mig natten till torsdag. Då hade han magsjuka och spydde kaskader hela natten
medans hans mamma (moi) sprang maraton mellan spyor, tvättmaskin, torkställning, lillfis, coca-cola-hämtande osv. Ni förstår min poäng. Jag var väl inte den piggast när han slog upp sina blå 9 på torsdag morgon. Men det kändes bra ändå för en halvtimme senare ropade han att han ville ha välling, och from. då var han symtomfri och hur piggelin som helst!!
Men nu var det som sagt Jonssons tur.
Så nu ligger hon i sin säng, med feber, illamående, tät trafik till toaletten (Som tyvärr ligger på bottenplan) och tycker synd om sig själv!
På tillfrisknande
Jennie
Igår gjorde jag min sista dag på mina 8 (!) veckors praktik på lungavdelningen, sjukhuset. Fattar inte ver tiden tog vägen. Det kändes som väldigt lång tid innan praktiken...
Men med en personalgrupp U.A och en handledare som är helt otrolig kan inte tiden gå annat än fortast!
Igår var det som sagt dags för sista dagen, med allt vad det innebar. Jag hade slutbedömningen att gruva mig för, det var väl det enda. Och såklart tanken att inte få komma dit till veckan igen:(
Kl 11 skulle jag smita ifrån en sväng och träffa läraren i palliativ vård oxå. Min omtenta var näml ETT (!) poäng ifrån godkänt, och det var ett jävligt orättvist poängavdrag för min del. Jag tyckte att jag hade minst ett poäng till i min tenta, utifrån det hon hade rättat. Därav en "dejt" med henne.
Hon var innan dejten en av mina absoluta favoriter som lärare.
Jag har alltid älskat hennes föreläsningar och att ha en diskussion med henne.
Efter igår... Tja. Jag kan väl säga att jag numera är lite småkär! ;)
Nejdå, men hon har om möjligt stigit upp ett snäpp till. Hon höll med mig ang tentan, och att hon nog varit lite orättvis i rättningen, så vi hittade ett poäng till!
VILKET I SIN TUR INNEBAR ATT JAG HAR ETT GODKÄNT BETYG I PALLIATIV VÅRD!!!
Sen var det tillbaka på jobbet, och väntan på en slutbedömning.
Min kontaktlärare och min handledare sade så mkt bra saker om och till mig, så jag blev alldeles rörd. Jag sa flera gånger att jag tyckte de var så snälla, och fick barskt veta att de minsann inte var snälla utan ärliga!
Kan en dag bli bättre än så??!
Jag var tio kg lättare på hemvägen än jag varit från morgonen!
Sen såklart sorgligt avsked av den bästa av handledare!!! Jag har ett litet projekt på gång som ett tack till henne. Har näml fått reda på att hon är med barn, och då ska hon, hennes son och den ofödde-a få matchande strumpor av mig! Hoppas hon gillar det!!!
Men som min rubrik så fint beskrev så anar ni kanske att min lycka inte varade så länge...
Halv tre natten till idag vaknade Jonsson med magsjuka. Inte spy-sjuka utan bara jätteont i magen och diareér...vilket såklart inte heller är kul.
Illamåendet det verkar bara vara en såndär härlig bonus!
Gissar att min lillfis smittade ner mig natten till torsdag. Då hade han magsjuka och spydde kaskader hela natten
medans hans mamma (moi) sprang maraton mellan spyor, tvättmaskin, torkställning, lillfis, coca-cola-hämtande osv. Ni förstår min poäng. Jag var väl inte den piggast när han slog upp sina blå 9 på torsdag morgon. Men det kändes bra ändå för en halvtimme senare ropade han att han ville ha välling, och from. då var han symtomfri och hur piggelin som helst!!
Men nu var det som sagt Jonssons tur.
Så nu ligger hon i sin säng, med feber, illamående, tät trafik till toaletten (Som tyvärr ligger på bottenplan) och tycker synd om sig själv!
På tillfrisknande
Jennie
Ensam
Inser med viss försmak av förtvivlan att jag kommer att sova alldeles ensam hemma inatt.
Det har inte hänt sedan jag ploppade ut min lillfis.
Jag har sovit borta utan honom, men inte hemma...utan han alltså!
Huvva... Gruvar mig.
Förhoppningsvis är jag trött nog, så att jag kan somna utan de finaste av ljud; De tunga fina andetagen från lillfisen.
Gubben fick jobba ett par veckor till...
Är lite kluven till detta med konkursen.
Det underlättar onekligen för mig, rent tekniskt, med dagis osv.
Men det gynnar INTE vår hemma-ekonomi!!
OM vi har riktigt tur så köper "nån" lastbilen, och anställer min karl på köpet.
Vi törs inte hoppas på för mkt...men samtidigt är hoppet det sista som överger en ;)
Imorrn gör jag min fjärde dag i rad-över helg- på min praktikplats.
Än så länge känns det mest som ett virrvarr i huvvet... Mycket att nöta in.
Samtidigt som jag måste begränsa mig, i vad jag kan "ta in", så vill jag ju passa på att vara med om ALLT jag kan.
Lite kluven även där alltså!
Nej... Fanken. Nu blire till att hänga upp tvätten, borsta tänderna och sen krypa till kojs!!
TJingeling!
Det har inte hänt sedan jag ploppade ut min lillfis.
Jag har sovit borta utan honom, men inte hemma...utan han alltså!
Huvva... Gruvar mig.
Förhoppningsvis är jag trött nog, så att jag kan somna utan de finaste av ljud; De tunga fina andetagen från lillfisen.
Gubben fick jobba ett par veckor till...
Är lite kluven till detta med konkursen.
Det underlättar onekligen för mig, rent tekniskt, med dagis osv.
Men det gynnar INTE vår hemma-ekonomi!!
OM vi har riktigt tur så köper "nån" lastbilen, och anställer min karl på köpet.
Vi törs inte hoppas på för mkt...men samtidigt är hoppet det sista som överger en ;)
Imorrn gör jag min fjärde dag i rad-över helg- på min praktikplats.
Än så länge känns det mest som ett virrvarr i huvvet... Mycket att nöta in.
Samtidigt som jag måste begränsa mig, i vad jag kan "ta in", så vill jag ju passa på att vara med om ALLT jag kan.
Lite kluven även där alltså!
Nej... Fanken. Nu blire till att hänga upp tvätten, borsta tänderna och sen krypa till kojs!!
TJingeling!
Kristider
Japp.
Snart blire till att snåla in allt vad vi kan.
Gubben blir snart, eller rättare sagt från och med måndag, en arbetslös man.
Det företag som han jobbar åt går i konken då.
Och jag pluggar! Vilken jäkla bra kombo!!... not!
Vet inte hur det kommer att gå, men en hel del slit kommer det att bli.
Lite mer än vanligt alltså!
Skriver mer en annan gång då jag känner att jag kan och vill skriva mer.
Kommer nog att behöva lite avskriveri framöver!
Men som de säger; Inget ont som inte har nåt gott med sig... eller liknande.
Tjingeling!
Snart blire till att snåla in allt vad vi kan.
Gubben blir snart, eller rättare sagt från och med måndag, en arbetslös man.
Det företag som han jobbar åt går i konken då.
Och jag pluggar! Vilken jäkla bra kombo!!... not!
Vet inte hur det kommer att gå, men en hel del slit kommer det att bli.
Lite mer än vanligt alltså!
Skriver mer en annan gång då jag känner att jag kan och vill skriva mer.
Kommer nog att behöva lite avskriveri framöver!
Men som de säger; Inget ont som inte har nåt gott med sig... eller liknande.
Tjingeling!
Snyft och grin och tårsprut
I don´t really get it.
Jag grinar när jag tittar på Förlossningskliniken (som om det vore nåt nytt??). Hur de starka mödrarna kämpar i svett och tårar, och sen spricker upp i det mest fantastiska leende när deras barn läggs på deras bröst.
Gråter ögonen ur mig när jag tittar på american funniest när det visas barn och djur. Så dråpliga scener kan bara de bjuda på.
Bölar skiten ur mig när jag tittar på nästan vilken film som helst! Även om det är en thriller så finns alltid en sorglig scen.
Blir tårögd när jag tänker på alla i min omgivning som jag älskar av hela mitt hjärta. Och då speciellt den här underbara lilla människan vi har under vårat tak. Som i allt han gör sprider en glädje, fartfläkt och bus omkring sig.
Blir väldigt, extremt ledsen på mig själv när jag tappar tålamodet på Lillfis-hjärtat mitt! Blir ännu mer ledsen när jag tänker på att jag inte kommer att kunna vara med honom så mkt som jag vill i höst.
Faller ihop på golvet hemma i vansinnestårar när jag är ensam, och tänker på allt som bara hänger som frågetecken ovanför mig. Känns som svarta moln som bara väntar på att öppna upp ett jäkla skyfall.
Är så jäkla känslig.
Vräker ur mig saltvatten vare sig jag är glad, ledsen, arg, generad eller bara...är.
Och NEJ jag är inte med barn. Om det nu är nån som tror det.
Jag är bara lite känslig.
Men nu när det är printat. Sådeså!
Tjingeling!
Jag grinar när jag tittar på Förlossningskliniken (som om det vore nåt nytt??). Hur de starka mödrarna kämpar i svett och tårar, och sen spricker upp i det mest fantastiska leende när deras barn läggs på deras bröst.
Gråter ögonen ur mig när jag tittar på american funniest när det visas barn och djur. Så dråpliga scener kan bara de bjuda på.
Bölar skiten ur mig när jag tittar på nästan vilken film som helst! Även om det är en thriller så finns alltid en sorglig scen.
Blir tårögd när jag tänker på alla i min omgivning som jag älskar av hela mitt hjärta. Och då speciellt den här underbara lilla människan vi har under vårat tak. Som i allt han gör sprider en glädje, fartfläkt och bus omkring sig.
Blir väldigt, extremt ledsen på mig själv när jag tappar tålamodet på Lillfis-hjärtat mitt! Blir ännu mer ledsen när jag tänker på att jag inte kommer att kunna vara med honom så mkt som jag vill i höst.
Faller ihop på golvet hemma i vansinnestårar när jag är ensam, och tänker på allt som bara hänger som frågetecken ovanför mig. Känns som svarta moln som bara väntar på att öppna upp ett jäkla skyfall.
Är så jäkla känslig.
Vräker ur mig saltvatten vare sig jag är glad, ledsen, arg, generad eller bara...är.
Och NEJ jag är inte med barn. Om det nu är nån som tror det.
Jag är bara lite känslig.
Men nu när det är printat. Sådeså!
Tjingeling!
En vecka kvar!
Sen jäklar börjar allvaret.
Känner mig lite ångestfylld inför den stundande praktiken.
Det tjorvar med tiderna, och att vara ensam med lillfis, då dagis öppnar en halvtimme efter att jag borde ha åkt mot Ö-sund =(
Samtidigt som jag längtar efter att äntligen få känna PÅ, på riktigt lixom.
Alla säger att det är den här praktiken som får en att känna att man är på väg att bli ssk.
Det är likom mer på riktigt, blir en liten verklighetskoll.
Sååå jag längtar och jag gruvar mig. Men jag gruvar mig alltså inte inför självaste praktiken.
Det kommer att bli en ny prövning. En rejäl sån. Jag tror att jag kommer att behöva lite extra kramar under dessa 8 veckor.
Gaaaah mkt tjat om praktiken nu.
Vad händer annars då? Typ inget med mig, annat med lillfis som växer och gör mig stolt varje dag. Han fyller hela mitt hjärta till bredden, nästan så att det gör ont i mig varje gång jag tänker på honom.
Hans underbara leende med glimten i ögat, och alla bus han hittar på.
De härliga kramarna där han samtidigt säger på sitt språk: Älskar dig jättemycket mamma. --> Gör en tårögd!
Jag säger det nu och för alltid. Om inte praktiken går att anpassa till en viss del, så att det löser sig med dagis och allt vad de t innebär : DÅ SKITER JAG I PRAKTIKEN!!!
För det är inte värt det då.
Jag sitter och irriterar mig på att vår huvudhandledare inte svarat på mina mail heller.
Hennes mail kom söndagen innan jag åkte bort en vecka på semester, så jag hade inte möjligehet att läsa det på en vecka. Hon hade skrivit längst ner på det bifogade word-dokumentet; Det är bara att höra av sig om du har några funderingar.
Kyss Karlsson. Hon har inte svarat när jag ringt, ELLER skickat mail heler för den delen!
Så hur ska man göra då för att höra av sig!?
Hoppas det löser sig. Behöver praktik nu... På riktigt!
TJingeling!
Känner mig lite ångestfylld inför den stundande praktiken.
Det tjorvar med tiderna, och att vara ensam med lillfis, då dagis öppnar en halvtimme efter att jag borde ha åkt mot Ö-sund =(
Samtidigt som jag längtar efter att äntligen få känna PÅ, på riktigt lixom.
Alla säger att det är den här praktiken som får en att känna att man är på väg att bli ssk.
Det är likom mer på riktigt, blir en liten verklighetskoll.
Sååå jag längtar och jag gruvar mig. Men jag gruvar mig alltså inte inför självaste praktiken.
Det kommer att bli en ny prövning. En rejäl sån. Jag tror att jag kommer att behöva lite extra kramar under dessa 8 veckor.
Gaaaah mkt tjat om praktiken nu.
Vad händer annars då? Typ inget med mig, annat med lillfis som växer och gör mig stolt varje dag. Han fyller hela mitt hjärta till bredden, nästan så att det gör ont i mig varje gång jag tänker på honom.
Hans underbara leende med glimten i ögat, och alla bus han hittar på.
De härliga kramarna där han samtidigt säger på sitt språk: Älskar dig jättemycket mamma. --> Gör en tårögd!
Jag säger det nu och för alltid. Om inte praktiken går att anpassa till en viss del, så att det löser sig med dagis och allt vad de t innebär : DÅ SKITER JAG I PRAKTIKEN!!!
För det är inte värt det då.
Jag sitter och irriterar mig på att vår huvudhandledare inte svarat på mina mail heller.
Hennes mail kom söndagen innan jag åkte bort en vecka på semester, så jag hade inte möjligehet att läsa det på en vecka. Hon hade skrivit längst ner på det bifogade word-dokumentet; Det är bara att höra av sig om du har några funderingar.
Kyss Karlsson. Hon har inte svarat när jag ringt, ELLER skickat mail heler för den delen!
Så hur ska man göra då för att höra av sig!?
Hoppas det löser sig. Behöver praktik nu... På riktigt!
TJingeling!
Spelinga och plugginga
Det rimmar ju sisådär lixom.
Får spelning mitt uppi värsta "plugga-igen-det-jag-missade-förra-terminen"- hetsen.
Men jag klarar det nog...med glans...kanske eventuellt?!
Känns som att det börjar luta åt ett planare håll nu.
Att uppförsbacken börjar bli en slät äng eller nåt.
Förvisso utan sommarblommor, då marken redan börjar täckas utan gula löv.
Men jag känner vindar...förändringens vindar blåsa.
Är det världen runtomkring, eller bara JAG?
Känns just nu som att jag tittar tebax ett halvår, och inser vad jag har åstadkommit denna första halva av året och känner mig aningens stolt över mig själv.
Jag är en av få i klassen som får gå vidare till T4.
Jag har åstadkommit underverk i vår husgrund.
Jag har klarat mig igenom sommaren utan en någorlunda inkomst.
Och så vidare...
Det känns faktiskt just nu som att det finns inget ont som inte har nåt gott med sig.
Och ändå är jag inte klar med något för fem öre.
Jag fick de två första veckorna på praktiken, och jag säger bara det...
Börjar 6.45 vid morgonturer, och slutar 21.30 på kvällsturerna.
Stackars lillfis måste börja 5.30 på dagis, och blir hämtad av nån annan än mig mer än ofta, i 8 veckors tid. Lite ångest över detta har jag, och ska maila till min huvudhandledare ang. detta.
Iaf höra om jag skulle kunna få jobba kanske mer helger, och långturer?
Nja, fråga måste jag ju iaf.
Sen har jag ju omtenta och kompletteringar på rapport kvar att göra, men det lixom...
tja vad ska jag säga, det ger sig nog. Jag oroar mig inte ett dugg i det nu.
Jag har även allt som har med inredning kvar att göra.
Och bara ett golv är klart, så det andra rummet är fortf stängt ;)
Men jag flyter ändå på nåt vis.
Känns som att vad som än händer så ordnar det sig alltid!
Är det inte så så säg?!!
Tjingeling
Får spelning mitt uppi värsta "plugga-igen-det-jag-missade-förra-terminen"- hetsen.
Men jag klarar det nog...med glans...kanske eventuellt?!
Känns som att det börjar luta åt ett planare håll nu.
Att uppförsbacken börjar bli en slät äng eller nåt.
Förvisso utan sommarblommor, då marken redan börjar täckas utan gula löv.
Men jag känner vindar...förändringens vindar blåsa.
Är det världen runtomkring, eller bara JAG?
Känns just nu som att jag tittar tebax ett halvår, och inser vad jag har åstadkommit denna första halva av året och känner mig aningens stolt över mig själv.
Jag är en av få i klassen som får gå vidare till T4.
Jag har åstadkommit underverk i vår husgrund.
Jag har klarat mig igenom sommaren utan en någorlunda inkomst.
Och så vidare...
Det känns faktiskt just nu som att det finns inget ont som inte har nåt gott med sig.
Och ändå är jag inte klar med något för fem öre.
Jag fick de två första veckorna på praktiken, och jag säger bara det...
Börjar 6.45 vid morgonturer, och slutar 21.30 på kvällsturerna.
Stackars lillfis måste börja 5.30 på dagis, och blir hämtad av nån annan än mig mer än ofta, i 8 veckors tid. Lite ångest över detta har jag, och ska maila till min huvudhandledare ang. detta.
Iaf höra om jag skulle kunna få jobba kanske mer helger, och långturer?
Nja, fråga måste jag ju iaf.
Sen har jag ju omtenta och kompletteringar på rapport kvar att göra, men det lixom...
tja vad ska jag säga, det ger sig nog. Jag oroar mig inte ett dugg i det nu.
Jag har även allt som har med inredning kvar att göra.
Och bara ett golv är klart, så det andra rummet är fortf stängt ;)
Men jag flyter ändå på nåt vis.
Känns som att vad som än händer så ordnar det sig alltid!
Är det inte så så säg?!!
Tjingeling
