Att arbeta så svetten rinner

Igår och idag har jag gjort en massa bra..
Vi har bakat tunnbröd inför julen, ty det är smått hysteri i min familj om en
jul nalkas utan tunnbröd. Det ska det va så äre bara.
Så vi bokade rätt och slätt bakstugan på Skicenter i två dagar.
Jag är förbannat musbränt, så jag kan bara inte stå vid den otroligt heta öppna ugnen.
Men det kunde både mamma och syrran igår, och idag stod Sara min söta rara vän där och
kämpade mot lågorna.
Jag, jag stod med kaveln i högsta hugg... Sikken tur att inte Krikke var i närheten....hihi. NÄäärå.
Sen säger dom det...dom som vet, att det ska ju stå nå´n och kavla degen..eller "ämnena" som det heter.
Undermeningen på det är att den som är klen, står och kavlar bara.... Sen dom som det är det rätta virket i
dom står och bekämpar hettan, med brännande röda kinder, blossande underarmar och knogar, och med en blick
som ser ut att inte ha sovit på flera dygn.
Jag varken kan eller vill vara det rätta virket i det här fallet.
Jag står hellre där, och har det lungt och skönt, och snortar vetemjöl!!
(för det är oundvikligt... det yr vetemjöl så det bara sprutar om det, och allt, precist allt hamnar i bihålorna)
Sen snyter man vetemjölsindränkta snorkusar i flera dagar... Samtidigt som man känner att huvvet lättar litet för
varje dag som går.... hehe.
Ändå är det denna hysteri kring jul att det SKA vara tunnbörd, hembakat tunnbröd, på alla julborden.
I och för sig så är det ganska skönt när det väl är gjort. För av väldigt lite blir det väldigt mycket.
Sen har man tunnbröd så det räcker å blir över!!!
Så... Nu vet ni!!

Tjing på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0