Jonsson´s tjat

Jag har nu avklarat det som jag i två veckor varit så helvetiskt gruvensam inför.
Nämligen sjungit på Anna´s och Petter´s bröllop.
De sa att det skulle komma ca 125 st till kyrkan, men jag tyckte inte det kändes som så många.
Det är nog för att kyrkan är ganska stor, så många bänkar var tomma ändå.
Nervös... Så fruktansvärt nervös var jag när jag stapplade fram.
Första tonen bröts lite. Rösten fanns där men ville inte riktigt komma fram.
Inte som jag ville ha fram den iaf...
Knäna veks under mig, det kändes som att jag stod på gelé. Darrbent liksom..
Men jag gjorde så gott jag kunde, och har fått höra efteråt att det inte syntes på mig att jag varit nervös.
Hoppas bara det är så oxå.
Det var himla kul efteråt. Det kom fram okänt folk och berömde mig för att jag sjungit så fint.
Då är det roligt.
Igår mådde jag finfint. Det kändes bra att ha genomfört detta.
Jag kan lägga det som en merit bakom mej nu, och utifrån det gå vidare med kunskapen att jag faktiskt KAN bara jag vill.

Tjing fo now