Jonsson´s tjat

Jag vet att min far är en  människa med hemskt mkt otur. Vad han än tar sig till så gör han antingen illa sig, eller oxå förstör han saker, eller saker går sönder för hnm osv.
Nu har jag insett att jag har ärvt samma otur!!
Jag har ju fått höra...Typ jämt att jag är en väldigt "yvig" tjej i mina rörelser.
Vad jag än ska göra så går det aldrig bra.
Jag har tex. en trapp hemma som går tvärs över huvudet när man ska hänga upp jackan.
Eller för den delen städa under den. Och vem tror ni ALLTID slår i huvvet i den förbannade trappen? Fast att jag vet att den är där!!
Lika när jag går lite oförsiktigt i trappen (som är av den lackerade sorten) i mina tjocksockar som jag alltid har på mig. Vem tror ni dråsar ner med en jävla fart, och slår halvt ihjäl sig, på vägen ner? Moi!!
Eller varför inte ta en så vanlig sak som att jag står och ska steka blodpudding. Vem tror ni inte ska vända en av dom och får en deciliter hett margarin över hela underarmen, som dessutom resulterar i 6 små-blåsor och en centimeterstor rackare? jO JAG!!
Det finns många exempel att välja bland från min uppväxt oxå. Ska inte nämna ett endaste här.
Jag får alltid ett kluckande skratt från min sambo när jag ryter till för att jag har gjort illa mig. Och det gör aldrig saken bättre!!!
Jag vet oxå att dessa, kan man kalla dom för egenskaper, har gått i arv ännu en generation.
Min systers barn är oxå av den klantiga rasen. Och då kluckar jag lika som min sambo, när jag får höra deras äventyr!!
Jag är ett klantarsle, men jag är stolt över det. För det ingår liksom i våran släkt!!!
Tjing på er!!