Jonsson´s tjat

Det är tomt hemma, fast att jag har en liten svart krabat som sveper förbi mina ben titt som tätt.
Men den som jamade mest är borta. Han som gosade mest finns inte här.
Idag när jag gick ut, efter att jag sovit lite halvkasst (jobbade näml inatt som var) så gick jag ut på gården och kikade mot den ofattbara graven. Och vem sitter inte där bredvid stenen och kikar bort mot baksidan av lagårn? Jo min andra kissemiss, den svarta. Otto.
Jag ger mig fan på att han vet vem som ligger där under jorden. Han vet nog mer än man tror. Det gick inte bättre än att mina ögon tårades igen. Av bara tanken att han nu står som ensam huskatt på Hammar´n.
Jag vill ha ett sällskap till honom. En liten en som han kan tukta och vara herre över. Bråka med när dom är ensamma hemma. För gudars vad tyst det måste vara nu när han tassar omkring där alldeles allena.
Usch och fy.

Jag håller med lillsyster. Jag hatar oansvariga människor som vind för våg lämnar alla möjliga gifter som djur lätt kan få tag på. Dessa själar som inte har ett uns vett i huvvet borde lynchas!!! Fy för bövelen!
Jag blir bitter igen. Jag som nyss nästan kommit över min bitterhet sen Bengt dog.
Och nu väcks den känslan igen. Jag hade väl kunnat få haft kvar Abbe lite till.'
Skulle vara så kul att se hans reaktion på tillskottet som kommer 2009.
Men nu är det så att det går inte att spola tillbaka tiden.
Hänt är hänt, och jag hoppas att alla oansvariga får brinna i helvetet!

Tjing for now