Jonsson´s tjat

Min kissemiss Abbe blev sjuk i lördags.
Jag har försökt med allt för att hjälpa han.
Eftersom han inget åt eller drack fick jag blanda en vätskeersättning, och lite näringsmedel och tvinga i missen min.
I söndags fortsatte han. Lite skygg gick han undan men höll sig inne. Åt inget. Drack inget.
Jag vet inte varför jag väntade med allt som hade med hjälp att göra tills på måndagen (igår).
Då ringde jag till Hede-veterinärerna eftersom grannen har semester.
De sa att han måste ha fått i sig nå´t. Att han mådde typ illa så det var därför han inte åt. Men att jag skulle prova med ersättningen en gång i kvarten. Måndagen gick i sakta mak. Abbe och jag låg på soffan, och han blev bara sämre.
Tillslut chansade jag och ringde min granne ändå. Och hon ställde utan funderingar upp på oss. Kom hit och klämde och kände. Tittade i ögon och mun. Tillslut sa hon att han var uttorkad, och skulle må lite bättre av lite vätska direkt under huden.
Sagt och gjort. Vi packade dit oss. Abbe var så modig. Han tittade storögt när jag lade in honom i bilen, men sa inget.
Veterinärskan stck in en stor nål i nacken på han medan jag höll i han. Sen fyllde hon på med vätska. Han såg ut som en kamel med en puckel på ryggen. Men det skulle kroppen tydligen ta upp själv.
Han fick även antibiotika.
Vi for hem. Till soffan. Jag hade inte hjärta att lämna min älskling många sekunder. Han bara låg. Jamade svagt till svar när jag pratade med han.Jag sov där hos han.
Inatt blev han sämre. Imorse drack han lite vatten själv. Sen gick han på toan och kissade, fast jag var tvungen att hålla i han för han vinglade som en liten fyllekatt på golvet. Men sen blev han sämre igen. Hade så svår yrsel att han klamrade sig fast i soffan och bara skrek. Jag grät. Det var det värsta jag har varit med om. Och inget kunde jag göra för att hjälpa han.
Grannen ville att jag skulle ringa idag igen. Rapportera lite. Jag sa som de var att Abbe var sämre i mina ögon. Det blev rush dit och där tog hon ett prov på min lilla stackare.
Provet visade att hans njurar nästan var ur funktion. En katt ska ligga på ett värde under 190. Mätaren som mätte gick upp till 880, och det toppade Abbe. Hon trodde att det kunde ligga nå´nstans runt 1000!!!
Två alternativ: 1)att lägga han i dropp, och försöka få han att driva ut "giftet" som han fått i sig genom att ge mkt vätska. Men med hans dåliga värden skulle de bara vara att dra ut på en process som redan hade börjat.
2) att i sakta mak ge honom en spruta att somna in på.
Det blev nr 2. Jag känner inte att jag har nå´n lust att se han med dropp. Han som hatar nålar. Dessutom skulle skadan redan va skedd. Han var i dåligt skick, och det hade kanske inte räddat han med ett dropp.

Han ville ut i morse oxå. Fast att han inte kunde gå så ville han ut. Jag tordes inte släppa ut han. Det kändes som att han skulle ut för att gömma sig under nå´t hus, och sen dö ensam där. Den känslan fick jag. Och det var den känslan som fick mej att välja alternativ nr 2 oxå. Det kändes som att han på nå´t vis ville dö.

Nu sover Abbe under vårat stora träd. Jag var rädd att där skulle vara en massa rötter, men inte en rot stötte jag på när jag grävde. Däremot två stora stenar, varav den ena var formad precis som en gravsten. Så den markerar Abbes sovplats med texten: ABBE BUS; ÄLSKAD SAKNAD; 2000-2008.
För gud i himmelen vad jag kommer att sakna den katten. Den gosigaste i världen!! Min Abbe bus.

Nu gäller det att ta tillvara på den katt vi har kvar. Våran svarta lilla gofis. Ge han extra mkt omtanke, för han lär nog märka att Abbe saknas här hemma. Men jag har så mkt kärlek att ge han.

Nu orkar jag itne skriva mer! Tjing tills nästa gång!