Jonsson´s tjat

...och höstrusket älskar nog mig tror jag.
Jag tycker det är så mysigt när träden iklär sig denna färgsprakande höstdräkt.
Och när kvällarna blir mörkare.
Man kan gosa ner sig framför tv:n med massor av tända ljus i huset och bara njuta.
Och när termometern kryper ner till "strecket" där man inte måste gå ut för att det är fint väder, kan man med rent samvete sitta kvar i soffan...
Fast ändå... Älskar doften av rent ute. Klar, ren luft utan krusiduller.
Nog ska jag få fingrarna ur det bruna och bege mig ut lite framöver.
Om inte annat för att träna upp min redan obefintliga kondis tills dess att jag har en barnvagn att skuva framför mig. Vill ju inte flåsa redan efter fem minuter...hrm.

Apropå hösten så älskar jag oxå älgkött, trots att jag inte är någon jägare själv. Men på någe vis får jag tag i det ändå. Antingen har jag snälla släktingar som delar med sig, eller oxå köper vi från nå´t jakt-lag som redan fyllt sina frysar.

Och bär. Finns det nå´t goare än en redig blåbärs-paj, eller hjortron-paj med glass till...
Tyvärr så har inte jag varit ute i naturen i år och plockat ens det minsta lilla bär.
Hjortron kändes inte som nå´n mening. Alla sa att det inte fanns några=(
Och blåbär vette fan vafför jag inte plockat några. Får välle skylla på latheten.

Nej. Tacka vet jag höstrusket. Med allt vad det innebär.
Tjing