Jonsson´s tjat

Jag börjar helt seriöst tycka allvarligt synd om han...
Här ligger jag i sängen och snusar och sover på kvällarna när han ska te å lägge sig.
Förkylningen har visserligen förmåga att få mig att låta som ett helt tröskverk.
Det + att jag var femte sekund vänder och vrider mig i sängen, vilket resulterar i att hela sängen gungar i takt med mig... Mitt stånkande och stönande gör säkert inte saken mkt bättre.
Och där bredvid ligger min karl och ska försöka somna.
Han har alltid haft svårt att somna på kvällarna, men nu lär det ju inte vara lättare med "snörvliga, rörliga" mig bredvid sig.
Jag vaknade strax före fyra i morse av att han stillsamt lommade iväg, med täcket under ena armen och kudden under andra. Sen hörde jag sucken när han la sig på soffan i TV-rummet.
Stackars stackars karl!!

Vi är trötta både han å jag nu när jag är förkyld.
Han somnar typ aldrig tack vare mig, och jag vaknar och har andnöd titt som tätt heeeela nätterna igenom.
Jag KAN inte sova gott och andas genom munnen. Har inte gått den skolan helt enkelt.
Men som snorkråkorna tydligen sett till så MÅSTE jag det ett tag... Och det leder då som sagt till att jag inte sover gott... ALLS!!!
Tur att ongen e snäller iaf. Den håller mig iaf inte vaken om nätterna medans den ligger tryggt i maggen, och jag hoppas att den beter sig ungefär lika när den kommer fram oxå...

Till Smutch... Du jag hoppas inte det är ONGEN som väger 6 kilo !!! För då vette faen om jag kan klämma fram den naturligt!! hehehehe.

Nej. Nu ska jag vila öuga lite till. Har visserligen nyss kleve opp, men är tung i huvvet idag, så de för bli en köjda'  helt enkelt!
Tjing på er alla goa männsker!