Nu kommer den....

...den förbannade deppigheten över ljusare tider... Eller vad fan det nu är som gör att jag totalt dekar ner mig på våren.
Trodde mitt i ett  naivt, tillfälligt hjärnsläpp att jag faktiskt skulle klara mej i år.
Kvittrade ju som bara den ett tag i mars/april.
Jag är trött, trött och åter trött. Heeeeeeeeeela tiden.

Skulle det inte varit för mitt eget lilla solsken som varje dag får upp mej ur sängen och ger mig dom finaste av leenden, och som högt och ljudligt börjar visa sin bestämmanderätt. Han som gör att jag kiknar av skratt emellanåt, eller att jag får gråten i halsen om jag tänker mig ett liv utan honom. Han som gör att dagarna går fortare och att John blund kommer tidigare. Mitt alldeles egna solskensbarn. Vad skulle jag göra utan honom?!
Mitt i allt jävla elände, och hur dåligt jag än mår, så kan jag ALDRIG låta det gå ut över prinsen våran.
Han får ha sin mamma som hon alltid är.
Men när rullgardinen är fördragen och han drar djupa sömniga suckar, det är då jag brakar!

Hoppas på en bättre tid framöver!

Tjing

Kommentarer
Postat av: Ina

Massa kramar till dig , världens finaste Jennie, det kommer kännas bättre igen! :)

2009-05-15 @ 15:52:14
Postat av: Anonym

En stolpe i ditt liv har börjat. Du klarar det detvet jag.

2009-05-20 @ 23:17:18
Postat av: Fadern

Du är en av de starkaste så du behöver inte fundera över trötthet. Det finns en stege, det är bara att klättra. Jag vet att du klarar "nocken" även utan träskor.

2009-05-20 @ 23:29:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0