Inside-training
Ja jag e nöjd…
Idag köpte vi ett promenadband. Jag monterade upp det glad i hågen vid hemkomst. Jag och lilleman testade om det höll måttet, sen ställde jag undan det.
När lillfis gått och lagt sig var det då dags! Här skulle tränas. Med tre förinställde program och ett mod utan dess like ställde jag mig hurtigt på bandet med mina slitna (tro det eller ej, men de har faktiskt börjat bli det efter en sisådär 3 år) gympadojjor.
Jag valde ett ”lätt” program med hastighet som skiftade från 2 till 6, där två är ganska långsam promenadtakt och 6 är låt mig säga; väldigt snabb takt.
För mig blev det halvpanik och småjoggande innan jag insåg vad jag gett mig in på. What the hell is this?!!! Flåsande efter andan, lila i ansiktet och stora försök till att motivera mina fötter att åter ställa in sig på bandet, fick jag iaf upp mig igen.
Jag måste tillägga att varje hastighet varade i ett par minuter, så under tiden jag stod vid sidan om, hann den åter sakta ner igen till nr 5, vilket jag då fann nästan behagligt.
Med svettpärlor i panna och efter ryggraden fick jag en fin aha-upplevelse. Om jag inte ska DÖ på detta band måste jag helt enkelt börja med att bara promenera, i samma takt, tills jag fått tillbaka lite muskler och kondition. Så jag ställde helt enkelt om maskineriet och travade på i behagligt tempo i 20 min till.
Då promenadbandet har en liten lutning på 7 grader (enligt viksanbrusningen) kändes dessa 30 min sammantaget mycket mer än mina annars 45-iga minutrar i det fria. Strange så inni--, men gött.
Så vad tror ni?
Är det ett nyhetens behag såhär första kvällen som innehavare av detta "magiska" band, eller kommer det att bli min räddning?
Jag hoppas iaf på det sistnämnda ;)
Tjing/ Jennie
