Snyft och grin och tårsprut
I don´t really get it.
Jag grinar när jag tittar på Förlossningskliniken (som om det vore nåt nytt??). Hur de starka mödrarna kämpar i svett och tårar, och sen spricker upp i det mest fantastiska leende när deras barn läggs på deras bröst.
Gråter ögonen ur mig när jag tittar på american funniest när det visas barn och djur. Så dråpliga scener kan bara de bjuda på.
Bölar skiten ur mig när jag tittar på nästan vilken film som helst! Även om det är en thriller så finns alltid en sorglig scen.
Blir tårögd när jag tänker på alla i min omgivning som jag älskar av hela mitt hjärta. Och då speciellt den här underbara lilla människan vi har under vårat tak. Som i allt han gör sprider en glädje, fartfläkt och bus omkring sig.
Blir väldigt, extremt ledsen på mig själv när jag tappar tålamodet på Lillfis-hjärtat mitt! Blir ännu mer ledsen när jag tänker på att jag inte kommer att kunna vara med honom så mkt som jag vill i höst.
Faller ihop på golvet hemma i vansinnestårar när jag är ensam, och tänker på allt som bara hänger som frågetecken ovanför mig. Känns som svarta moln som bara väntar på att öppna upp ett jäkla skyfall.
Är så jäkla känslig.
Vräker ur mig saltvatten vare sig jag är glad, ledsen, arg, generad eller bara...är.
Och NEJ jag är inte med barn. Om det nu är nån som tror det.
Jag är bara lite känslig.
Men nu när det är printat. Sådeså!
Tjingeling!
Jag grinar när jag tittar på Förlossningskliniken (som om det vore nåt nytt??). Hur de starka mödrarna kämpar i svett och tårar, och sen spricker upp i det mest fantastiska leende när deras barn läggs på deras bröst.
Gråter ögonen ur mig när jag tittar på american funniest när det visas barn och djur. Så dråpliga scener kan bara de bjuda på.
Bölar skiten ur mig när jag tittar på nästan vilken film som helst! Även om det är en thriller så finns alltid en sorglig scen.
Blir tårögd när jag tänker på alla i min omgivning som jag älskar av hela mitt hjärta. Och då speciellt den här underbara lilla människan vi har under vårat tak. Som i allt han gör sprider en glädje, fartfläkt och bus omkring sig.
Blir väldigt, extremt ledsen på mig själv när jag tappar tålamodet på Lillfis-hjärtat mitt! Blir ännu mer ledsen när jag tänker på att jag inte kommer att kunna vara med honom så mkt som jag vill i höst.
Faller ihop på golvet hemma i vansinnestårar när jag är ensam, och tänker på allt som bara hänger som frågetecken ovanför mig. Känns som svarta moln som bara väntar på att öppna upp ett jäkla skyfall.
Är så jäkla känslig.
Vräker ur mig saltvatten vare sig jag är glad, ledsen, arg, generad eller bara...är.
Och NEJ jag är inte med barn. Om det nu är nån som tror det.
Jag är bara lite känslig.
Men nu när det är printat. Sådeså!
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback
