Spelinga och plugginga
Det rimmar ju sisådär lixom.
Får spelning mitt uppi värsta "plugga-igen-det-jag-missade-förra-terminen"- hetsen.
Men jag klarar det nog...med glans...kanske eventuellt?!
Känns som att det börjar luta åt ett planare håll nu.
Att uppförsbacken börjar bli en slät äng eller nåt.
Förvisso utan sommarblommor, då marken redan börjar täckas utan gula löv.
Men jag känner vindar...förändringens vindar blåsa.
Är det världen runtomkring, eller bara JAG?
Känns just nu som att jag tittar tebax ett halvår, och inser vad jag har åstadkommit denna första halva av året och känner mig aningens stolt över mig själv.
Jag är en av få i klassen som får gå vidare till T4.
Jag har åstadkommit underverk i vår husgrund.
Jag har klarat mig igenom sommaren utan en någorlunda inkomst.
Och så vidare...
Det känns faktiskt just nu som att det finns inget ont som inte har nåt gott med sig.
Och ändå är jag inte klar med något för fem öre.
Jag fick de två första veckorna på praktiken, och jag säger bara det...
Börjar 6.45 vid morgonturer, och slutar 21.30 på kvällsturerna.
Stackars lillfis måste börja 5.30 på dagis, och blir hämtad av nån annan än mig mer än ofta, i 8 veckors tid. Lite ångest över detta har jag, och ska maila till min huvudhandledare ang. detta.
Iaf höra om jag skulle kunna få jobba kanske mer helger, och långturer?
Nja, fråga måste jag ju iaf.
Sen har jag ju omtenta och kompletteringar på rapport kvar att göra, men det lixom...
tja vad ska jag säga, det ger sig nog. Jag oroar mig inte ett dugg i det nu.
Jag har även allt som har med inredning kvar att göra.
Och bara ett golv är klart, så det andra rummet är fortf stängt ;)
Men jag flyter ändå på nåt vis.
Känns som att vad som än händer så ordnar det sig alltid!
Är det inte så så säg?!!
Tjingeling
Får spelning mitt uppi värsta "plugga-igen-det-jag-missade-förra-terminen"- hetsen.
Men jag klarar det nog...med glans...kanske eventuellt?!
Känns som att det börjar luta åt ett planare håll nu.
Att uppförsbacken börjar bli en slät äng eller nåt.
Förvisso utan sommarblommor, då marken redan börjar täckas utan gula löv.
Men jag känner vindar...förändringens vindar blåsa.
Är det världen runtomkring, eller bara JAG?
Känns just nu som att jag tittar tebax ett halvår, och inser vad jag har åstadkommit denna första halva av året och känner mig aningens stolt över mig själv.
Jag är en av få i klassen som får gå vidare till T4.
Jag har åstadkommit underverk i vår husgrund.
Jag har klarat mig igenom sommaren utan en någorlunda inkomst.
Och så vidare...
Det känns faktiskt just nu som att det finns inget ont som inte har nåt gott med sig.
Och ändå är jag inte klar med något för fem öre.
Jag fick de två första veckorna på praktiken, och jag säger bara det...
Börjar 6.45 vid morgonturer, och slutar 21.30 på kvällsturerna.
Stackars lillfis måste börja 5.30 på dagis, och blir hämtad av nån annan än mig mer än ofta, i 8 veckors tid. Lite ångest över detta har jag, och ska maila till min huvudhandledare ang. detta.
Iaf höra om jag skulle kunna få jobba kanske mer helger, och långturer?
Nja, fråga måste jag ju iaf.
Sen har jag ju omtenta och kompletteringar på rapport kvar att göra, men det lixom...
tja vad ska jag säga, det ger sig nog. Jag oroar mig inte ett dugg i det nu.
Jag har även allt som har med inredning kvar att göra.
Och bara ett golv är klart, så det andra rummet är fortf stängt ;)
Men jag flyter ändå på nåt vis.
Känns som att vad som än händer så ordnar det sig alltid!
Är det inte så så säg?!!
Tjingeling
Kommentarer
Trackback
