Skit. Solsken. Snö-tö. Skoter-lös.
...osv osv.
Önskar ibland (hemskt sällan) att jag oxå hade en såndär dyr leksak.
Speciellt nu när lillfis fullkomligen ÄLSKAR att åka på den.
Finge han skulle han sitta där jämt! Meeeen det går ju faktiskt inte.
Dock kanske jag oxå skulle tycka de vore roligt med en skoter-utflykt nu när han kan följa med oxå ;)
Igår hade jag en sånhär "dra-i-mig-en-flaska-rött-å-hoppas-på-det-bästa"-fredag.
Jag har haft huvvet tjockt med...tja en massa som jag egentligen behöver kunna, alldeles för länge,
så igår ville jag bara SLÄPPA allt för en stund.
Fick ett super-gottigt vin av fina L, och det va inte så svårt att dra i sig nästan hela flaskan.
Lite seg i språkbruket och en aning trött
tackade jag gubben för en trevlig kväll å gick till sängs.
Haha, som värsta gamla pensionärs-paret!!
Det blir väl lätt så teslut. Gamla gängor lixom.
Dock vill jag inte ha de så!
Trööööökutt! som bare denn.
Och de känslorna kommer alltid på våren.
Läste nångång, nånstans att de flesta par väljer att separera på våren, och DET förstår jag.
Om jag nångång MOT ALL FÖRMODAN inte finner min tillvaro...tja tillfredställd
då äre nog på vårkanten det smäller.
Fattar inte! Det måste vara nåt i luften alltså... mer än pollen, fågelskit och vägdamm.
Det är precis som att någon/något bara drar i mig. Drar tebax mig under täcket igen.
Och sen kommer prinsen och rycker upp mig!
Underbara unge! <3
Det är fanimej mycket tack vare han som livet går vidare, i alla avseenden!
Det bästa som hänt EVER!
Nog med kärlek och dravvel för ett tag!
Tjing
