Grävning och moster
Hallåj.
Den 8e juni blev jag moster igen, till världens sötaste Lilly!!! Mitt 4e syskonbarn. Gustafs första lillkusin (då alla hans tidigare kusiner är större än han).
Sååååå underbart med bäbis i familjen igen!
Min lillkille har ju gått å blivit 2½ år(snart) så han är ju stor nu!
Jag längtar tills jag får träffa henne! Jag vill så gärna veta vad det är för en individ som kommit till världen.
Jag hoppas och tror att hon kommer att bli en stark tjej med en vilja av stål, men genomsnäll med allt och alla...precis som sin mor ;)
Skolan är slut för denne gång (termin). Sista veckorna av den kan man säga att Jonsson var slutkörd.
Grävde varenda "lediga" stund på helgerna, då jag även försökte jobba så mkt som möjligt eftersom jag inte kommer att ha någon inkomst i sommar. Dessutom körde jag skiten ur mig själv på medicinkursen (som jag iofs klarade av helt!). Men det resulterade i att jag bara inte orkade med skolan riktigt sista veckorna. Så jag fick kompletteringar på en rapport, slängde ihop en reflektion som jag tvivlar på kommer att bli godkänd och dessutom kuggade jag palliativtentan med all säkerhet!
Vad ska man säga. det är bara att bita i det sura...
Jag ska egentligen inte klaga... det var många, nästan hälften av klassen som inte klarade medicinkursen, och som inte får fortsätta i termin 4. Så mina små tabbar ska inte hindra mig.
En annan sak som är ur världen är detta evinnerliga grävande. I helgen som var grävde jag och Urban mig rakt ut i frihet!...Näe inte riktigt så men nästan. Vi gjorde klart grunden.
Jag har numer en tumme som är ond som tusan. En axel som känns ur led, fast den inte är det och en blåslagen, öm och slutkörd kropp. Undrar lite i efterhand om det egentligen är värt det?
Nu kommer resten nämligen; Anticimex ska besiktiga grunden. Pär ska ge oss ett pris på nytt golv och såklart om han vill och kan tar vi hjälp av honom. Sen ska det målas, spacklas, slipas, tapetseras, sågas, spikas, limmas, sys nya gardiner och möbleras. efter det är det klart. Just nu känns den dagen väldigt långt borta, men jag ska kämpa på i sommar och försöka göra mitt yttersta...igen, så kanske, kanske!
Kämpa på var ordet! Och med det avslutar jag mitt klagande och återgår till att istället längta tills vi får träffa gofisan i stan!!!
Tjing!
Den 8e juni blev jag moster igen, till världens sötaste Lilly!!! Mitt 4e syskonbarn. Gustafs första lillkusin (då alla hans tidigare kusiner är större än han).
Sååååå underbart med bäbis i familjen igen!
Min lillkille har ju gått å blivit 2½ år(snart) så han är ju stor nu!
Jag längtar tills jag får träffa henne! Jag vill så gärna veta vad det är för en individ som kommit till världen.
Jag hoppas och tror att hon kommer att bli en stark tjej med en vilja av stål, men genomsnäll med allt och alla...precis som sin mor ;)
Skolan är slut för denne gång (termin). Sista veckorna av den kan man säga att Jonsson var slutkörd.
Grävde varenda "lediga" stund på helgerna, då jag även försökte jobba så mkt som möjligt eftersom jag inte kommer att ha någon inkomst i sommar. Dessutom körde jag skiten ur mig själv på medicinkursen (som jag iofs klarade av helt!). Men det resulterade i att jag bara inte orkade med skolan riktigt sista veckorna. Så jag fick kompletteringar på en rapport, slängde ihop en reflektion som jag tvivlar på kommer att bli godkänd och dessutom kuggade jag palliativtentan med all säkerhet!
Vad ska man säga. det är bara att bita i det sura...
Jag ska egentligen inte klaga... det var många, nästan hälften av klassen som inte klarade medicinkursen, och som inte får fortsätta i termin 4. Så mina små tabbar ska inte hindra mig.
En annan sak som är ur världen är detta evinnerliga grävande. I helgen som var grävde jag och Urban mig rakt ut i frihet!...Näe inte riktigt så men nästan. Vi gjorde klart grunden.
Jag har numer en tumme som är ond som tusan. En axel som känns ur led, fast den inte är det och en blåslagen, öm och slutkörd kropp. Undrar lite i efterhand om det egentligen är värt det?
Nu kommer resten nämligen; Anticimex ska besiktiga grunden. Pär ska ge oss ett pris på nytt golv och såklart om han vill och kan tar vi hjälp av honom. Sen ska det målas, spacklas, slipas, tapetseras, sågas, spikas, limmas, sys nya gardiner och möbleras. efter det är det klart. Just nu känns den dagen väldigt långt borta, men jag ska kämpa på i sommar och försöka göra mitt yttersta...igen, så kanske, kanske!
Kämpa på var ordet! Och med det avslutar jag mitt klagande och återgår till att istället längta tills vi får träffa gofisan i stan!!!
Tjing!
Kommentarer
Trackback
