Jonsson´s tjat

Snart faller även jag in i min sambos depression när det gäller vårt fin-fina ofrivilliga projekt GRÄV.
I helgen som va grävdes det ur ganska mkt mer än när jag grävt själv. Vi fick nämligen MYCKET TACKSAMT EMOTTAGEN hjälp av Pia och Urban. Sandra passade lillen en av dagara och mams den andra dagen!
Mycket lättare med fler händer!
Men faen vilken tid det tar. Och nu har vi konstaterat att vi måste ut med ett golv till!!!
Vart ska vi ta vägen egentligen?
Vi kanske ska flytta till en lägenhet? Bränna ner skiten?
Alltså man kan ju undra...
Inte blir det bättre av att Krikke står handfallen hela tiden.
JAG kryper, JAG gräver, JAG håller humöret uppe, JAG tar hit hjälp, JAG planerar "bygget". Det kommer säkerligen vara JAG som gör i princip allt vad tapetsering och golvläggning heter oxå i sommar.

Undrar bara hur det ska gå ekonomiskt?
Nu är det det jag bekymrar mig i. I och med att jag inte kommer att jobba och tjäna pengar i sommar, så kommer vi behöva ta ett lån för att täcka upp utgifterna. Vilket såklart INTE känns lockande med mina studielån samt vårat gemensamma boendelån (som för övrigt är på tok dyrare än värdet på huset).
Hur ska det gå?
Lyxfällan nästa eller??

mmm. Som sagt. Lätt att falla in i samma depression som karln.
Det är svårt att hålla fanan uppe. Men nog tusan ska jag kämpa på!!
Är jag inte en fighter så borde jag skämmas.

Tjingeling!