Inget gott som inte har nåt ont med sig...
Eller hur var det där nu igen;)
Igår gjorde jag min sista dag på mina 8 (!) veckors praktik på lungavdelningen, sjukhuset. Fattar inte ver tiden tog vägen. Det kändes som väldigt lång tid innan praktiken...
Men med en personalgrupp U.A och en handledare som är helt otrolig kan inte tiden gå annat än fortast!
Igår var det som sagt dags för sista dagen, med allt vad det innebar. Jag hade slutbedömningen att gruva mig för, det var väl det enda. Och såklart tanken att inte få komma dit till veckan igen:(
Kl 11 skulle jag smita ifrån en sväng och träffa läraren i palliativ vård oxå. Min omtenta var näml ETT (!) poäng ifrån godkänt, och det var ett jävligt orättvist poängavdrag för min del. Jag tyckte att jag hade minst ett poäng till i min tenta, utifrån det hon hade rättat. Därav en "dejt" med henne.
Hon var innan dejten en av mina absoluta favoriter som lärare.
Jag har alltid älskat hennes föreläsningar och att ha en diskussion med henne.
Efter igår... Tja. Jag kan väl säga att jag numera är lite småkär! ;)
Nejdå, men hon har om möjligt stigit upp ett snäpp till. Hon höll med mig ang tentan, och att hon nog varit lite orättvis i rättningen, så vi hittade ett poäng till!
VILKET I SIN TUR INNEBAR ATT JAG HAR ETT GODKÄNT BETYG I PALLIATIV VÅRD!!!
Sen var det tillbaka på jobbet, och väntan på en slutbedömning.
Min kontaktlärare och min handledare sade så mkt bra saker om och till mig, så jag blev alldeles rörd. Jag sa flera gånger att jag tyckte de var så snälla, och fick barskt veta att de minsann inte var snälla utan ärliga!
Kan en dag bli bättre än så??!
Jag var tio kg lättare på hemvägen än jag varit från morgonen!
Sen såklart sorgligt avsked av den bästa av handledare!!! Jag har ett litet projekt på gång som ett tack till henne. Har näml fått reda på att hon är med barn, och då ska hon, hennes son och den ofödde-a få matchande strumpor av mig! Hoppas hon gillar det!!!
Men som min rubrik så fint beskrev så anar ni kanske att min lycka inte varade så länge...
Halv tre natten till idag vaknade Jonsson med magsjuka. Inte spy-sjuka utan bara jätteont i magen och diareér...vilket såklart inte heller är kul.
Illamåendet det verkar bara vara en såndär härlig bonus!
Gissar att min lillfis smittade ner mig natten till torsdag. Då hade han magsjuka och spydde kaskader hela natten
medans hans mamma (moi) sprang maraton mellan spyor, tvättmaskin, torkställning, lillfis, coca-cola-hämtande osv. Ni förstår min poäng. Jag var väl inte den piggast när han slog upp sina blå 9 på torsdag morgon. Men det kändes bra ändå för en halvtimme senare ropade han att han ville ha välling, och from. då var han symtomfri och hur piggelin som helst!!
Men nu var det som sagt Jonssons tur.
Så nu ligger hon i sin säng, med feber, illamående, tät trafik till toaletten (Som tyvärr ligger på bottenplan) och tycker synd om sig själv!
På tillfrisknande
Jennie
Igår gjorde jag min sista dag på mina 8 (!) veckors praktik på lungavdelningen, sjukhuset. Fattar inte ver tiden tog vägen. Det kändes som väldigt lång tid innan praktiken...
Men med en personalgrupp U.A och en handledare som är helt otrolig kan inte tiden gå annat än fortast!
Igår var det som sagt dags för sista dagen, med allt vad det innebar. Jag hade slutbedömningen att gruva mig för, det var väl det enda. Och såklart tanken att inte få komma dit till veckan igen:(
Kl 11 skulle jag smita ifrån en sväng och träffa läraren i palliativ vård oxå. Min omtenta var näml ETT (!) poäng ifrån godkänt, och det var ett jävligt orättvist poängavdrag för min del. Jag tyckte att jag hade minst ett poäng till i min tenta, utifrån det hon hade rättat. Därav en "dejt" med henne.
Hon var innan dejten en av mina absoluta favoriter som lärare.
Jag har alltid älskat hennes föreläsningar och att ha en diskussion med henne.
Efter igår... Tja. Jag kan väl säga att jag numera är lite småkär! ;)
Nejdå, men hon har om möjligt stigit upp ett snäpp till. Hon höll med mig ang tentan, och att hon nog varit lite orättvis i rättningen, så vi hittade ett poäng till!
VILKET I SIN TUR INNEBAR ATT JAG HAR ETT GODKÄNT BETYG I PALLIATIV VÅRD!!!
Sen var det tillbaka på jobbet, och väntan på en slutbedömning.
Min kontaktlärare och min handledare sade så mkt bra saker om och till mig, så jag blev alldeles rörd. Jag sa flera gånger att jag tyckte de var så snälla, och fick barskt veta att de minsann inte var snälla utan ärliga!
Kan en dag bli bättre än så??!
Jag var tio kg lättare på hemvägen än jag varit från morgonen!
Sen såklart sorgligt avsked av den bästa av handledare!!! Jag har ett litet projekt på gång som ett tack till henne. Har näml fått reda på att hon är med barn, och då ska hon, hennes son och den ofödde-a få matchande strumpor av mig! Hoppas hon gillar det!!!
Men som min rubrik så fint beskrev så anar ni kanske att min lycka inte varade så länge...
Halv tre natten till idag vaknade Jonsson med magsjuka. Inte spy-sjuka utan bara jätteont i magen och diareér...vilket såklart inte heller är kul.
Illamåendet det verkar bara vara en såndär härlig bonus!
Gissar att min lillfis smittade ner mig natten till torsdag. Då hade han magsjuka och spydde kaskader hela natten
medans hans mamma (moi) sprang maraton mellan spyor, tvättmaskin, torkställning, lillfis, coca-cola-hämtande osv. Ni förstår min poäng. Jag var väl inte den piggast när han slog upp sina blå 9 på torsdag morgon. Men det kändes bra ändå för en halvtimme senare ropade han att han ville ha välling, och from. då var han symtomfri och hur piggelin som helst!!
Men nu var det som sagt Jonssons tur.
Så nu ligger hon i sin säng, med feber, illamående, tät trafik till toaletten (Som tyvärr ligger på bottenplan) och tycker synd om sig själv!
På tillfrisknande
Jennie
Kommentarer
Postat av: bloggerskan jonsson
halv tre började spyorna. Fy va jag tycker synd om mig själv :'(
Trackback
