Vill inte. Kan inte. Förstår inte vitsen.
Har spytt både galla och skit över nuvarande kurs.
Har för första gången sen skolstart VT-10, börjat tvivla.
Hur tung kurserna än har varit, och hur jobbigt allt pusslande privat än har kännts, så har jag aldrig tvivlat.
Tvivel är tamejfan ett av de värsta tänkbara som finns att känna.
Jag börjar rannsaka allt från studielån, framtida arbetsmöjligheter till kostnader för studier just nu osv. osv.
Sällan har jag funderat så mkt som nu.
JAG VET!!!!! Det är inte långt kvar. Jag vet redan att jag går femte terminen.
Men ge mig först bara en JÄVLIGT bra anledning till att läsa denna kursen; Terori och metod på vetenskaplig nivå.
Jag lovar att får jag bara nåt att greppa om så kanske jag slutar att tvivla.
Det som är värst är att jag inte kan tänka mig in i framtiden. När har jag verkligen nytta av detta, när jag ska ta suturer, plåstra om sår, dividera med läkare ang medicinordinationer, dela dosetter, ta hand om akutfall, ge mina patienter daglig omvårdnad, ge injektioner, mäta och väga bebisar, skölja öron el ögon, gipsa armar, handräcka instument vid operationer osv. Förstår du mig?
Tvivel är INTE kul!
Jag är tjurig. Det har jag fått höra sedan barnsben, och nog fan ska jag försöka allt vad jag kan.
Men för första gången på 2½ år tvivlar jag på att det kommer att gå vägen.
Håll tummarna för mig!!
Tjingeling
Har för första gången sen skolstart VT-10, börjat tvivla.
Hur tung kurserna än har varit, och hur jobbigt allt pusslande privat än har kännts, så har jag aldrig tvivlat.
Tvivel är tamejfan ett av de värsta tänkbara som finns att känna.
Jag börjar rannsaka allt från studielån, framtida arbetsmöjligheter till kostnader för studier just nu osv. osv.
Sällan har jag funderat så mkt som nu.
JAG VET!!!!! Det är inte långt kvar. Jag vet redan att jag går femte terminen.
Men ge mig först bara en JÄVLIGT bra anledning till att läsa denna kursen; Terori och metod på vetenskaplig nivå.
Jag lovar att får jag bara nåt att greppa om så kanske jag slutar att tvivla.
Det som är värst är att jag inte kan tänka mig in i framtiden. När har jag verkligen nytta av detta, när jag ska ta suturer, plåstra om sår, dividera med läkare ang medicinordinationer, dela dosetter, ta hand om akutfall, ge mina patienter daglig omvårdnad, ge injektioner, mäta och väga bebisar, skölja öron el ögon, gipsa armar, handräcka instument vid operationer osv. Förstår du mig?
Tvivel är INTE kul!
Jag är tjurig. Det har jag fått höra sedan barnsben, och nog fan ska jag försöka allt vad jag kan.
Men för första gången på 2½ år tvivlar jag på att det kommer att gå vägen.
Håll tummarna för mig!!
Tjingeling
Kommentarer
Postat av: Tina
Jag vet en till som tvivlade när c-uppsatsen skulle göras! Så du är inte ensam om att känna som du gör (fast det har du nog redan räknat ut). Therese var spyless där på slutet och hon tänkte likadant som dig. "FAN nu ska jag klara detta" och det gjorde hon. Det kommer du oxå göra även fast det är helvetiskt jobbigt! Självklart håller jag tummarna bästa syster! Puss å kram
Trackback
