Jonsson´s tjat

Känns som ett återkommande elände... Inte sant?
Vi här i hushållet har ju som lite brgränsat av den varan nu.
Speciellt efter allt vi lagt ut på renoveringen, och den nuvarande situationen med en arbetslös och en studerande...

Naturligtvis kommer iskyla-- med följden att vi måste stänga av pumpen och köra med direkterkande el. vilket inte kostar bara lite... så det börjar bra.

Dessutom, mitt i den murmanska kylan, lägger vårat (i all mening) antika kylskåp ner sin verksamhet.
Det bara...tja vad säger man... Stannar.
Det skulle kunna vara så, att man slänger ut maten på bron...om det vore en sisådär 1-5 minusgrader...
Kanske inte när det är närmare -30!!
Det skulle även kunna vara så att vi kunde slänga ut maten i matkällarn... Om vi bara hade skottat framför den hela vintern och inte lämnat ventilen helt öppen!!

Nu är det ju så att inget av dessa alternativ är att tänka på.
Och varför blir jag inte förvånad att en sån här grej händer kl 18,30 en fredag kväll??!
Det är ju bara lixom... Ja. Jo men visst. Klart det ska vara så.

Som tur är... Imorrn är det öppet på alla El-affärer, så vi kan åka å köpa ett nytt fint skåp.
UT med minst 6 papp!!!

Nog med gnäll å skäll!!

Praktik!! Vilket bra ord det känns som. Jag har så himla mycket ut av denna praktik så det finns inga gränser. Jag lär mig så otroligt mycket varenda dagm samtidigt som jag känner att jag blir mer och mer nyfiken för varje dag.

Sen har slumpen återigen slagit till när det gäller mig och rapportskrivning. Vi var tvugna att skriva tillsammans med någon, och jag hade väl ingen självklar sådär. Men så tittade en tjej fram och undrades om vi skulle skriva tillsammans, och jag måste säga det att än så länge känns det himla bra!!!

Ibland har man både otur och en jäkla skittur (i bra bemärkelse)!! Men det ska väl va så antar jag.

Tjingeling