Jonsson´s tjat

Hur svårt ska're egentligen va?
Det är bara att sätta sig ner och klinka lite och vips så är det en ny låt!
Eller?
Jag vet var/vad problemet är...
Förr i världen kunde jag bara sätta mig ner när andan föll på, och spela tills inspirationen tog slut.
Det funkar inte riktigt så längre.
Inspiration finns, men inte möjligheten att direkt sätta sig ner me guran i famn.
Samtidigt som det uppenbarligen retar mig litegrand, har jag ingen större lust att byta ut anledningen till tidsbristen, näml lillfisen!
Han är ju större än musiken för mig!
Så, egentligen kanske jag inte kan skylla direkt på tidsbrist, eller sånt (som Ullared-Morgan skulle sagt)
utan det handlar i grund å botten om prioriteringar?

Kortfattat så ska jag inte klaga.
Jag vill egentligen inte spela numer, för jag har en massa annat att fundera på.

Tjing

Alltså. Man blir ju förbannad.
Det va ett jävla tjat om att det är så synd om henne!
Stackarn har blivit dumpad. Först förd bakom ljuset och sen Gud förbarme mej DUMPAD!!
Stackars liten flicka.
Jo men såklart, vill hon åka å röja i New York, så skicka henne dit!
Det är ju synd om henne!
Där kan hon pausa från allt vad offentlighet heter. Bara shoppa snuskigt dyra väskor som hon sen kan visa upp för sina svenska väninnor, sola, umgås med societeten och "läka" som det så fint heter.'Glömma verkligheten ett tag.
Själv skulle jag kalla det att smita ifrån sina åtaganden!
Vem fan har inte blivit DUMPAD i Sverige?! Men inte tusan kan man vara sjukskriven från jobbet pga det inte!
Och inte alla har den förmånen att ta från skattepengar och leva livet och "heala" sig själv utomlands!!! :@
Eller för den delen låta andra ta över det man en gång redan tagit på sig!

Tur att Pappa sa ifrån tillslut. Om det nu är så det har gått till.
Det ska ju bli bröllop i familjen, så hon måste ju såklart va med där.
Stackars flicka. Kan inte vara "ledig" mer, utan måste anstränga sig lite och umgås med sin egen familj.
Bröllop ja. Kan inte varje kommun ge en slant till en gemensam kassa, och sen köpa nåt åt bröllopsparet tillsammans? NEJ se det går ju INTE. Alla kommuner ska var och en ge nåt till dom.
Vare sig dom har råd eller ej.
Grejen med detta jippo är att kommuner med bäst ekonomi kommer att vinna! För dom har råd att ge dyrast presenter.
Fast egentligen. Varför inte? Det betalas ju ändå en massa dubbelskatt för allt annat skit i Sverige, så varför inte även till detta?
Nej. Jag kommer definitivt att bojkotta bröllopet. Vill inte se alla pengar svansa iväg till ingen nytta. Vill inte se alla falskt leende ansikten "glåme" in i kameror från alla vinklar och vrår.
Och jag vill absolut inte höra vad synd det är om stackars flicka, som blivit dumpad och måste sitta och uthärda detta!
Nej bojkott är ordet.

Tjing

...som jag nästan glömt bort.
Där skrev jag liite ditt å datt om vad jag va med om, vad jag tyckte om saker och ting, hur jag upplevde omvärlden osv.
Sen kom facebook in i mitt liv, och denna blogg glömdes bort.
Dessutom lösenordsskyddade jag den (av nå'n outgrundlig anledning...)
Känner nu att det minsann är dax för mig att skriva igen, ty detta kändes ju som en liten dagbok.
En "rensa-luften-dagbok" som en vän skulle säga.

Sen jag skrev sist kan man säga att väldigt mkt har hänt.
skolan går bra, jag klarar nästan allt direkt. Har en omtenta nu på lördag som blir det sista jag gör i skolväg för denna termin!
Tänk att jag redan har gått första spännande terminen på sjuksköterskelinjen, som jag äntligen kom in på.
Den terminen känns som att den sprang ifrån mig.
Hur ska de då inte kännas när jag står där som färdig sköterska? Antar att tiden kommer att gå lika fort fram tills dess ;)

Pojken min växer så det knakar. Kan inte fatta att det har gått 1½ år sen han föddes snart!!
Tiden går så himla fort!
 
Sedan har en mycket tråkig sak hänt.
Min älskade kattfis blev vi tvungna att ta bort från jordelivet, då pojken min är allergisk!!
Älskar katten, men såklart kan jag ju inte lämna bort min son!
Valet blev i slutändan ganska enkelt, men beslutet är ändå svårt att ta!
Kommer att sakna honom oerhört mycket!!!

Nog med up-date! Time to say goodbye

Har snart varit skolflicka i 4 veckor.
Duktiga jag ;)
Vilken rivstart de bidde! Lite skrämmande faktiskt.
Vad i h**e har jag gett mig in på! Va första tanken, men sen fick jag höra att det nog är så man SKA tänka!
Det är nån form av utsållning första veckorna.
Och eftersom jag är kvar, så kanske jag "klarade" det första testet!

Tänker lite på hur det kommer att bli till hösten.
Ska ju in med lillfisen på dagis samtidigt som jag ska sköta skolan.
Det kan ju bli hur som helst känns det som.
Jag vet en sak iaf, och det är att jag är tjurig så det ryker om det.
Och har jag väl bestämt mig för en sak så ska de mycket till innan jag ändrar mig.
Detsamma gäller även detta känns det som. Nu jäklar ska jag göra klart den här utbildningen,
så jag slipper "slava" på golvet!

Så egentligen behöver jag inte fundera nå mycket på hur det ska bli till hösten.
Det kommer att bli bra!

Nej nu äre dax för ett toabesök!

Tjing

Tror jag har en hoper av bin i huvvet.
De surrar å surrar.
Alla grejer att komma ihåg.
Helt plötsligt en helt ny form av studerande.
Mycket mera eget ansvar för studierna.
Klarar jag det? Jo det känns då så just nu iaf.
Men resorna kommer att kosta.
Hur jag än bär mig åt så kommer det att bli ganska dyrt.
Vare sig de bli buss eller bil-men de va då skitesamma.
Vad ska man annars med pengar till?
Inte sitta surt på dom tills man är för gammal för dom iaf.
Nej det ska rulla på. Synd bara att det rullar så inninorden fort!

Mmm.
Nej jag ska nog ägna mig lite åt läsningen nu en sväng. Kanske jag kommer in i boken den här gången... hehe

tjing på er alles!

Imorrn smäller det.
Upprop 10:15
wish me luck!!

Fattar inte vart tiden tar vägen.
Man blinkar till och helt plötsligt är man en månad framåt i tiden!
Vad har hänt här då?
Jo. En sak som är säker är att Jonsson ska gå på upprop den 18e januari, på Mittuniversitetet i Östersund, för att sen studera i TRE år till sjuksköterska!!!
Det är väl det näst största som hänt hittills i livet mitt.
Äntligen säger jag bara. Nu är det äntligen min tur!

Imorrn äre nyårsafton... Shit pommesfrites. Har inte hunnit med det heller riktigt.
Men nog ska nyåret skålas in.
År 2009 har ju varit ett händelserikt år... Det har hänt så himla mkt.
Bra mest. Nåt dåligt oxå, men som tur är så har det braa varit övervägande!
Händer inte så ofta, men i år hare varit så ;)

Och tänk vad mkt som hänt alla runt omkring mig.
Också mestadels bra saker.
Fantastiska saker ibland. Så himla kul!

ska komma på en fin liten "Up-date" eller sammanfattning om året som varit sen nån gång.
Just nu sitter jag å är lite uppstressad i lillfisen som ligger i hög feber, så koncentrationen är inte den bästa!
Men det kommer! Believe me.

Tjing
/ps TeA- inget mera spök hare blivit för mej än så länge! Du då? Ds/

Tänkte inte på det då, men så här i efterhand...
Tja. Inte var det så illa som man tyckte då!

Känns som jag skulle vilja ha en "liten Jennie" att kunna ta fram vid speciellt valda tillfällen. Som jag kunde hänvisa till när jag själv inte vill ta ett beslut om vissa grejer.
Inte behövde man bestämma sig speciellt ofta när man va liten?
Inte mer än... Vad ska jag ha för kläder på skolan, när ska jag göra läxorna, ska jag eller ska jag inte borsta tänderna? osv.
Man fick bittert lära sig av sina egna erfarenheter.
Bita i det sura äpplet några gånger.

Äsch va fan.
Man är inte mer vuxen än man gör sig till.
Tyvärr slipper man inte undan ansvaret.
Det är då tur att man har ett sorts ansvar som är det bästa som finns.
Och det skulle jag aldrig göra mig av med.
Lillfisen väger upp det mesta!!

Tjing

Vette tusan hårre ja ska få ordning på allt.
Mye som hänne framgönom å.
En vecka av...tja va säger man?! FULLT UPP!!! väntar runt hörnet.
Å jag som är så trött, så trött.
En hover av bacillurer som kryper omkring i kroppen gör att jag är bare schlack!
Örschke itna!
Meeeen. Va ä väl en balle i byxan? hahahahaa!!!
Nja. Undres just om ett garnnystan kan få mina alltför veka försök att göra nåt vettigt, att vakna till liv lite igen.
skulle behövas.
Marknad nästa helg! Mellan 11-14 på Storhallens Bygdegård!!

Å ja kommer att säljidisälja homemade- stråmpan, tunnbröe och en tusch av Biskvier.
Hoppas att det passar nån iaf.
Skulle va kul å se hur reaktionerna blir på strumporna, som ju är lite....tja va ska man säga. Annorlunda i design, färger och kanske priser...
Mmm... som sages. Mye som hänne.

Tjing

Hur satans olycklig jag än är.
Hur innihelvete dåligt de än går.
Hur jag än gruvar mig inför kommande mörka årstid.
Hur många stenar jag än har i skon.
Hur lite pengar jag än har.
Hur mkt mens och PMS jag måste dras med...
så betyder det ingenting längre.
Jag har nåt som jag inte haft förr.
Ett eget litet solsken!!!
Ett eget litet gruskorn, av renaste guld.
En egen liten glaskit som piggar upp. ALLTID!!

Trodde inte de va möjligt. Men så äre!

Tjing

Har sökt till sjuksköterskeprogrammet i Östersund. Med start vårterminen 2010.
Ska göra högskoleprovet 24e oktober.
Nu äre bara att hålla tummarna.
Kanske, kanske jag är ett snäpp närmre min dröm om att bli barnmorska!
Och kanske, kanske jag kan sluta oroa mig i hur det kommer att gå till våren, när min barnledighet tar slut.
Har varit och ÄR fortf ett gissel.
Måste veta att jag får ett dagjobb, eller mest av allt, att jag kommer in på plugget såklart.
Då kan jag sova gott, och veta att allt ordnar sig.

Trodde inte de skulle bli så komplicerat att ha en gubbe som jobbar borta hela veckorna, när man har barn.
Men mycket skiter sig. Som tex mitt natt-jobb. Vem ska va hemma med lillfisen när jag jobbar, om herrn i huset är i Umeå och jobbar tex?

Nej. SLUTA FUNDERA PÅ DET NU JONSSON!!!

SLÄPP!! för faaaan.

Det ordnar sig alltid!
Håll tummarna med mig!
Tjing!!

En ny vecka börjar.
Nya äventyr.
Nya löften.
Ett kollegieblock och en plan.
Flitigt internet-användande.
Nyfikna funderingar.
En deadline till 4/4-2010...

I say no more!!

Tjing

I need så innihelvete mkt.!!!
Tror minsann kanske eventuellt att det kan tänkas eventuellt vara lite av den här månadskrämpan som är på G hos Jonsson nu.
Nerverna ligger utanpå kroppen, jag kan inte ens tänka på min lille son utan att tårarna rinner, ännu värre försöka sjunga nåt till han! ! ! sugen på nåt sliskigt sött heeeeeeeeeeeela tiden.
Sväller upp runt midj....eller ja iaf där midjan normalt brukar finnas.
ploffsig. blek. glåmig.
Tröku'!!!!
Sinnu!!!!
Mest bare lej.
Nog faen äre det underbara, fina, helt otroliga PMS:en som ligger bakom.*ironi så det skriiiiker om'et*
MMM. Marabou.

Ikväll blire iaf vin, ost å kex, chives. Mest troligt somnar jag före 22:00 men va fan. DE BJU JA PÅ!

Tjing

Getting sick and tired on cleaning up all the time.
Wish I had more money, then I'd pay someone to do it for me.
Doesn't matter how much I try, it never ends the way I would like it to end.
I allways see more to do.

Bajs.

Men vi ska träna ikväll... Alltså inte fys--träna(vilket oxå  definitivt skulle behövas...)
utan vi ska spela gura! Long time ago!!

(Är på engelskt humör ikväll... wonder why?)

Tjing

Vilket jäkla skitväder!
Skulle lätt kunna kura ner mig i en varm å go säng å sticka strumpor.
Skulle iofs behöva de oxå med tanke på att jag kommer att behöva hålla mej vaken inatt...
(ska ju jobba igen)
Känns som att veckorna bara försvinner, å de e dax för jobb igen.
Fattar ingenting.
Lillfisen blir 8 (!) månader till veckan.
Och om han är 8 månader redan, hur nära är inte jag min nästa födelsedag som jag så innerligt försöker förtränga? Panik!!

Nej då äre bättre att koncentrera sig på ett par strumpor ist.
Det ska vara marknad här i Storhallen i nov. Närmare bestämt 21a tror jag (återkommer med exakt datum och tid senare) Och då kommer jag att sälja lite strumpor och några härliga kakor oxå.
Lite extra klirr i kassan är aldrig fel när man som jag är fattig hemmafru...!

Den där sängen ser onekligen lockande ut.
Tror jag ska göra som jag sa.
Passa på när gubblurven är ute och lillfisen sover!

Tjing

Been there, done that I have to say.

Känns inte längre som att kroglivet är min genre numera.
Visst hade ja sketakul när vi diggedidiggade till Ständut Black.
Men nånstans på vägen, mitt i allt rus, så insåg jag nog att ska jag gå ut å festa, så ska jag nog inte dansa disco. Inte ens försöka. Dom tiderna är definitivt förbi. (om dom nånsin funnits...hrm)

Jag gillar ju det här med att sitta å ta en öl med polarna, diskutera allt mellan himmel och jord. Kanske t.o.m komma på nåt jäkligt smart (vilket ju iofs nästan aldrig händer med alkohol i kroppen...)
Men ändock. Bara att få sitta ner i lugn å ro (och lukta på blommorna....) DET är min grej!

Kan ju oxå bero på att man ökat i omfång under den sista delen av året, så orken tryter... Men jag tror inte det är bara det. Man måste tycka det är kul oxå!

Jäkligt härligt vare iaf att slagga i lillebrors lgh. Jag och Å och I snusade och sov där, kors å tvärs.
Trodde ju att jag skulle sova som en stock läääääänge på morron, eftersom jag va barnfri, men icke.
Började dagen 7:30 (och då kan jag ju tillägga att John Blund kom 5:00)
fast de e klart. Jag somnade om en stund till 9:30 ca. Men då vare tji å somna om igen.
Lade mig i ett varmt bad, vilket jag ju bara va tvungen att passa på att göra, när vi bara har dusch hemma...
Sen gick jag och I på donken å åt frukost.
Nu vet jag återigen varför jag fullkomligen HATAR donken-mat! Tvi vale för den skiten!
Men vi rullade i sakta mak hemåt runt ett.
Jag slutade dricka typ vid två. Drack vatten när vi återkom till lgh.
Duktiga jag... Moahahaha.

Jaja. Nu äre gjort.
Nu vet jag.
Kul men nja. Kanske inte så ofta i livet tror jag.

Tjing

Å ikväll jäklar smäller det.
Min första fylla sen knodden kom te.

Wish me luck!

Jag är, och har alltid varit, en stark anhängare till att det finns ett liv efter detta.
Även ett mellan-läge för vissa som inte vill gå vidare till det livet.

På Myltan som jag jobbar har jag känt av dessa... ska jag kalla dom andar rätt å slätt, flera gånger.
Jag har vartit med om oförklariga saker flera gånger.
Känt en vindpust svepa förbi från ingenstans, eller stått i tvättstugan, där både torkskåp och tumlare varit igång, och ändå blivit tvärkall och fått gåshud. Eller tex när jag (oxå från tvättstugan) hört väldigt tydliga steg som går bort från mig och mot sjukhemmet till.
Jag har mest känt dessa personer när jag varit nere. Aldrig sett någon där nere, bara känt.
Uppe däerom har jag sett en skugga svepa förbi i korridoren EN gång. Och ibland när jag stått i köket har det känts som att någon går förbi bakom mig.
Men ALDRIG har jag set någon så tydligt som inatt.

Vi har en farbror som ska ha medicin kl 4 på morgonen. Och jag stod å surrade lite med honom en stund efter, när något får mej att titta ut mot korridoren och det inglasade trapphuset.
Från korridoren kommer nämligen en kvinna i väldigt ljusa kläder, blus och en kjol lite nedanför knäna i längd. Hon verkar ha bråttom och springer väldigt graciöst in mot trappen och jag hinner se henne springa uppför första delen av den.
Jag HÖR däremot ingenting. Inga steg, inget slammer av grinden där uppe (som annars är väldigt svår att smyga i).
Jag avslutar iaf samtalet med farbrodern snabbt och beger mig ut för att kolla vem det var.
I det skedet är jag säker på att det var sköterskan som sprang förbi.
Jag går sakta uppåt själv, och blir mer och mer konfunderad över vem det egentligen var jag såg.
Sköterskan hade nämligen INGEN kjol. Och dessutom träskor.

När jag väl kommer till rummet där vi sitter på natten, berättar jag detta för dom jag jobbar med. Och efter att jag berättat börjar jag skaka i hela kroppen. För plötsligt förstår jag att det var INGEN jag såg. Ingen nu levande iaf.
Min mor som oxå jobbade inatt, konstaterade bara att det nog var tvillingsystern till... ja vi kallar honom "Sven".
Denne "Sven" har nämligen legat med vak inatt. Och han dog senare kl 04:50.

Jag personligen hann aldrig träffa "Sven's" tvillingsyster, men beskrivningen av henne är precis som jag såg henne (Om de nu var hon v.s) en smal kvinna, smidig på alla sätt.

Jag hoppas, och tror innerst inne, att det var så. För dom två hade ett speciellt förhållande, och jag tror att "Sven" har saknat henne ända sen den dagen hon försvann.

Nu är dom nog tillsammans igen. Och det känns bra att jag fick en glimt av henne oxå.

Tänk hur det är va?

Tjing

"Gammal kärlek rostar aldrig"
Och detsamma gäller nog för vänskap.
Har idag pratat med en vän som för 10 år sedan va en av mina bästa vänner.
Vi tappade kontakten för två-tre år sen pga ett JÄTTE-MISSFÖRSTÅND.
Men nu har vi hittat tråden igen.
Det känns bra. Fast ändå inte. Jag har ett samvete som skulle kunna döda, så dåligt är det.
Fick en insikt i att jag inte alls är så tjurig ibland, som jag ju normalt brukar vara.
Jag "släppte" nämligen min vän, rakt i armarna på ett destruktivt leverne.
Jag "lät" henne vandra på den stigen helt själv.
Fast jag innerst inne visste hur det låg till, så blundade jag för det.
Låter det som mig? NÄ!
Och nu när jag har fått många svar på hennes beteende genom åren, känns det som att
det är JAG som varit den största bitchen!
Och jag som hela tiden tyckt synd om mig själv för att HON inte "ville ha nån kontakt".
Så var ju icke fallet. Det vet jag ju nu.
Och gosse i helvetet att jag ger upp nu!
Never in my life.
Hon var och kommer nog att bli en av mina bästa vänner igen.
Och jag ska hjälpa henne dit.
Försöka göra allt i min makt för att få henne att byta livsbana.

Så nu vet du det H ! ! !

Tjing!