Bio eller ej

Alltså. Jag har nu suttit å kollat på Pirates of the Carribean 3. Jag såg den även på bio när den gick där.
Har många gånger klagat på att jag tycker att det är dyrt att gå på bio. Att det "borde" vara billigare än att hyra en film...
Men nu, något surare, kanske lite smartare, iaf äldre, så har jag insett att det får fan i mej kosta att gå på bio.
Upplevelsen, ljudet, bildkvaliten, hela paketet blir en helt annan där. Man sitter oftast skönare än vad man gör i den slitna soffan hemma (som för övrigt bara rymmer en, för min karl kan näml. inte sitta id en utan det ska prompt liggas) Sen har du ljudet på bion. Surround eller vad det heter...hrm. Om det ska låta som att en helikopter ska komma bakom dej, så LÅTER det så. Det är nästan så att du vänder dig om, bara för att gardera dig om att den inte kommer...Hemma blir allting så platt och livlöst.
Jag har blivit förbannad idag, som den älskare av Pirates som jag är.
Jag tyckte nämligen att den filmen var föbannat bra när jag såg den på bio. Jag var överlycklig för att Johnny Depp var med så mkt, och som flera personer.
Men fyyyy så dålig den är på Tv. en helt vanlig jävla tv dessutom. Ingen flatscreen, eller LCD, eller allt vad de nuförtiden kallas.
Jag HATAR verkligheten!! För det var den jag satt i när jag kollade på filmen!
Och nu vill jag bara spola tillbaka tiden till när jag nyss sett filmen på bio, och leva mej kvar i den tron om att filmen fortf. är bra.
Sur blir jag. Fast jag nästan aldrig blir det, så blir jag det just idag!!

Nä. Jag ska bli miljonär. Och sen ska jag fanimej bygga mej en egen bio. Vart vet jag inte, men jag SKA ha en!! så de så!!

Tjing for now!1

Klantarsle

Jag vet att min far är en  människa med hemskt mkt otur. Vad han än tar sig till så gör han antingen illa sig, eller oxå förstör han saker, eller saker går sönder för hnm osv.
Nu har jag insett att jag har ärvt samma otur!!
Jag har ju fått höra...Typ jämt att jag är en väldigt "yvig" tjej i mina rörelser.
Vad jag än ska göra så går det aldrig bra.
Jag har tex. en trapp hemma som går tvärs över huvudet när man ska hänga upp jackan.
Eller för den delen städa under den. Och vem tror ni ALLTID slår i huvvet i den förbannade trappen? Fast att jag vet att den är där!!
Lika när jag går lite oförsiktigt i trappen (som är av den lackerade sorten) i mina tjocksockar som jag alltid har på mig. Vem tror ni dråsar ner med en jävla fart, och slår halvt ihjäl sig, på vägen ner? Moi!!
Eller varför inte ta en så vanlig sak som att jag står och ska steka blodpudding. Vem tror ni inte ska vända en av dom och får en deciliter hett margarin över hela underarmen, som dessutom resulterar i 6 små-blåsor och en centimeterstor rackare? jO JAG!!
Det finns många exempel att välja bland från min uppväxt oxå. Ska inte nämna ett endaste här.
Jag får alltid ett kluckande skratt från min sambo när jag ryter till för att jag har gjort illa mig. Och det gör aldrig saken bättre!!!
Jag vet oxå att dessa, kan man kalla dom för egenskaper, har gått i arv ännu en generation.
Min systers barn är oxå av den klantiga rasen. Och då kluckar jag lika som min sambo, när jag får höra deras äventyr!!
Jag är ett klantarsle, men jag är stolt över det. För det ingår liksom i våran släkt!!!
Tjing på er!!

Ett nytt år, med nya löften att bryta

Vet ni.
Förra året tänkte jag att jag skulle avlägga ett löfte som jag inte kunde bryta.
Det blev ett som lydde så här: "Jag lovar att nå´n gång under 2007, ha en egen spelning i Stor******* Bygdegård."
Och tror ni att de blev nå´t av det? NEJ!
Det där med den egna spelningen kan jag förklara för dom som inte vet att jag spelar ju egen musik. Gör egna låtar osv. Och min trogna skara med vänner vill lyssna nå´n gång, när jag spelar nykter (vilket inte händer så ofta).
Därför har jag i år gått tillbaka till att lova nå´t som jag med säkerhet inte kommer att infria.
Fast jag var inte ensam om att lova denna saken.. Även sambon var med på ett hörn.
Vi hoppas och tror, och ska hjärtligt försöka att tillsammans gå ner lite i vikt.
Inte alltför mkt, bara lite lagom, så pass att man inte behöver köpa den nya garderoben som snart verkar vara i antågande för både han och mej.
Så den som vill kan ju hålla nå´n tumme eller så.
Men å andra sidan vi har ju hela året på oss ;)

Det var det jag skulle önska er som läser!!

God fortsättning på år 2008!!
Må detta år ge mer glada bud, och kanske en eller två överraskning som  man gillar. Nu får det vara nog med elände!! Kram

Tjing!!

RSS 2.0