Snyft och grin och tårsprut
I don´t really get it.
Jag grinar när jag tittar på Förlossningskliniken (som om det vore nåt nytt??). Hur de starka mödrarna kämpar i svett och tårar, och sen spricker upp i det mest fantastiska leende när deras barn läggs på deras bröst.
Gråter ögonen ur mig när jag tittar på american funniest när det visas barn och djur. Så dråpliga scener kan bara de bjuda på.
Bölar skiten ur mig när jag tittar på nästan vilken film som helst! Även om det är en thriller så finns alltid en sorglig scen.
Blir tårögd när jag tänker på alla i min omgivning som jag älskar av hela mitt hjärta. Och då speciellt den här underbara lilla människan vi har under vårat tak. Som i allt han gör sprider en glädje, fartfläkt och bus omkring sig.
Blir väldigt, extremt ledsen på mig själv när jag tappar tålamodet på Lillfis-hjärtat mitt! Blir ännu mer ledsen när jag tänker på att jag inte kommer att kunna vara med honom så mkt som jag vill i höst.
Faller ihop på golvet hemma i vansinnestårar när jag är ensam, och tänker på allt som bara hänger som frågetecken ovanför mig. Känns som svarta moln som bara väntar på att öppna upp ett jäkla skyfall.
Är så jäkla känslig.
Vräker ur mig saltvatten vare sig jag är glad, ledsen, arg, generad eller bara...är.
Och NEJ jag är inte med barn. Om det nu är nån som tror det.
Jag är bara lite känslig.
Men nu när det är printat. Sådeså!
Tjingeling!
Jag grinar när jag tittar på Förlossningskliniken (som om det vore nåt nytt??). Hur de starka mödrarna kämpar i svett och tårar, och sen spricker upp i det mest fantastiska leende när deras barn läggs på deras bröst.
Gråter ögonen ur mig när jag tittar på american funniest när det visas barn och djur. Så dråpliga scener kan bara de bjuda på.
Bölar skiten ur mig när jag tittar på nästan vilken film som helst! Även om det är en thriller så finns alltid en sorglig scen.
Blir tårögd när jag tänker på alla i min omgivning som jag älskar av hela mitt hjärta. Och då speciellt den här underbara lilla människan vi har under vårat tak. Som i allt han gör sprider en glädje, fartfläkt och bus omkring sig.
Blir väldigt, extremt ledsen på mig själv när jag tappar tålamodet på Lillfis-hjärtat mitt! Blir ännu mer ledsen när jag tänker på att jag inte kommer att kunna vara med honom så mkt som jag vill i höst.
Faller ihop på golvet hemma i vansinnestårar när jag är ensam, och tänker på allt som bara hänger som frågetecken ovanför mig. Känns som svarta moln som bara väntar på att öppna upp ett jäkla skyfall.
Är så jäkla känslig.
Vräker ur mig saltvatten vare sig jag är glad, ledsen, arg, generad eller bara...är.
Och NEJ jag är inte med barn. Om det nu är nån som tror det.
Jag är bara lite känslig.
Men nu när det är printat. Sådeså!
Tjingeling!
En vecka kvar!
Sen jäklar börjar allvaret.
Känner mig lite ångestfylld inför den stundande praktiken.
Det tjorvar med tiderna, och att vara ensam med lillfis, då dagis öppnar en halvtimme efter att jag borde ha åkt mot Ö-sund =(
Samtidigt som jag längtar efter att äntligen få känna PÅ, på riktigt lixom.
Alla säger att det är den här praktiken som får en att känna att man är på väg att bli ssk.
Det är likom mer på riktigt, blir en liten verklighetskoll.
Sååå jag längtar och jag gruvar mig. Men jag gruvar mig alltså inte inför självaste praktiken.
Det kommer att bli en ny prövning. En rejäl sån. Jag tror att jag kommer att behöva lite extra kramar under dessa 8 veckor.
Gaaaah mkt tjat om praktiken nu.
Vad händer annars då? Typ inget med mig, annat med lillfis som växer och gör mig stolt varje dag. Han fyller hela mitt hjärta till bredden, nästan så att det gör ont i mig varje gång jag tänker på honom.
Hans underbara leende med glimten i ögat, och alla bus han hittar på.
De härliga kramarna där han samtidigt säger på sitt språk: Älskar dig jättemycket mamma. --> Gör en tårögd!
Jag säger det nu och för alltid. Om inte praktiken går att anpassa till en viss del, så att det löser sig med dagis och allt vad de t innebär : DÅ SKITER JAG I PRAKTIKEN!!!
För det är inte värt det då.
Jag sitter och irriterar mig på att vår huvudhandledare inte svarat på mina mail heller.
Hennes mail kom söndagen innan jag åkte bort en vecka på semester, så jag hade inte möjligehet att läsa det på en vecka. Hon hade skrivit längst ner på det bifogade word-dokumentet; Det är bara att höra av sig om du har några funderingar.
Kyss Karlsson. Hon har inte svarat när jag ringt, ELLER skickat mail heler för den delen!
Så hur ska man göra då för att höra av sig!?
Hoppas det löser sig. Behöver praktik nu... På riktigt!
TJingeling!
Känner mig lite ångestfylld inför den stundande praktiken.
Det tjorvar med tiderna, och att vara ensam med lillfis, då dagis öppnar en halvtimme efter att jag borde ha åkt mot Ö-sund =(
Samtidigt som jag längtar efter att äntligen få känna PÅ, på riktigt lixom.
Alla säger att det är den här praktiken som får en att känna att man är på väg att bli ssk.
Det är likom mer på riktigt, blir en liten verklighetskoll.
Sååå jag längtar och jag gruvar mig. Men jag gruvar mig alltså inte inför självaste praktiken.
Det kommer att bli en ny prövning. En rejäl sån. Jag tror att jag kommer att behöva lite extra kramar under dessa 8 veckor.
Gaaaah mkt tjat om praktiken nu.
Vad händer annars då? Typ inget med mig, annat med lillfis som växer och gör mig stolt varje dag. Han fyller hela mitt hjärta till bredden, nästan så att det gör ont i mig varje gång jag tänker på honom.
Hans underbara leende med glimten i ögat, och alla bus han hittar på.
De härliga kramarna där han samtidigt säger på sitt språk: Älskar dig jättemycket mamma. --> Gör en tårögd!
Jag säger det nu och för alltid. Om inte praktiken går att anpassa till en viss del, så att det löser sig med dagis och allt vad de t innebär : DÅ SKITER JAG I PRAKTIKEN!!!
För det är inte värt det då.
Jag sitter och irriterar mig på att vår huvudhandledare inte svarat på mina mail heller.
Hennes mail kom söndagen innan jag åkte bort en vecka på semester, så jag hade inte möjligehet att läsa det på en vecka. Hon hade skrivit längst ner på det bifogade word-dokumentet; Det är bara att höra av sig om du har några funderingar.
Kyss Karlsson. Hon har inte svarat när jag ringt, ELLER skickat mail heler för den delen!
Så hur ska man göra då för att höra av sig!?
Hoppas det löser sig. Behöver praktik nu... På riktigt!
TJingeling!
Spelinga och plugginga
Det rimmar ju sisådär lixom.
Får spelning mitt uppi värsta "plugga-igen-det-jag-missade-förra-terminen"- hetsen.
Men jag klarar det nog...med glans...kanske eventuellt?!
Känns som att det börjar luta åt ett planare håll nu.
Att uppförsbacken börjar bli en slät äng eller nåt.
Förvisso utan sommarblommor, då marken redan börjar täckas utan gula löv.
Men jag känner vindar...förändringens vindar blåsa.
Är det världen runtomkring, eller bara JAG?
Känns just nu som att jag tittar tebax ett halvår, och inser vad jag har åstadkommit denna första halva av året och känner mig aningens stolt över mig själv.
Jag är en av få i klassen som får gå vidare till T4.
Jag har åstadkommit underverk i vår husgrund.
Jag har klarat mig igenom sommaren utan en någorlunda inkomst.
Och så vidare...
Det känns faktiskt just nu som att det finns inget ont som inte har nåt gott med sig.
Och ändå är jag inte klar med något för fem öre.
Jag fick de två första veckorna på praktiken, och jag säger bara det...
Börjar 6.45 vid morgonturer, och slutar 21.30 på kvällsturerna.
Stackars lillfis måste börja 5.30 på dagis, och blir hämtad av nån annan än mig mer än ofta, i 8 veckors tid. Lite ångest över detta har jag, och ska maila till min huvudhandledare ang. detta.
Iaf höra om jag skulle kunna få jobba kanske mer helger, och långturer?
Nja, fråga måste jag ju iaf.
Sen har jag ju omtenta och kompletteringar på rapport kvar att göra, men det lixom...
tja vad ska jag säga, det ger sig nog. Jag oroar mig inte ett dugg i det nu.
Jag har även allt som har med inredning kvar att göra.
Och bara ett golv är klart, så det andra rummet är fortf stängt ;)
Men jag flyter ändå på nåt vis.
Känns som att vad som än händer så ordnar det sig alltid!
Är det inte så så säg?!!
Tjingeling
Får spelning mitt uppi värsta "plugga-igen-det-jag-missade-förra-terminen"- hetsen.
Men jag klarar det nog...med glans...kanske eventuellt?!
Känns som att det börjar luta åt ett planare håll nu.
Att uppförsbacken börjar bli en slät äng eller nåt.
Förvisso utan sommarblommor, då marken redan börjar täckas utan gula löv.
Men jag känner vindar...förändringens vindar blåsa.
Är det världen runtomkring, eller bara JAG?
Känns just nu som att jag tittar tebax ett halvår, och inser vad jag har åstadkommit denna första halva av året och känner mig aningens stolt över mig själv.
Jag är en av få i klassen som får gå vidare till T4.
Jag har åstadkommit underverk i vår husgrund.
Jag har klarat mig igenom sommaren utan en någorlunda inkomst.
Och så vidare...
Det känns faktiskt just nu som att det finns inget ont som inte har nåt gott med sig.
Och ändå är jag inte klar med något för fem öre.
Jag fick de två första veckorna på praktiken, och jag säger bara det...
Börjar 6.45 vid morgonturer, och slutar 21.30 på kvällsturerna.
Stackars lillfis måste börja 5.30 på dagis, och blir hämtad av nån annan än mig mer än ofta, i 8 veckors tid. Lite ångest över detta har jag, och ska maila till min huvudhandledare ang. detta.
Iaf höra om jag skulle kunna få jobba kanske mer helger, och långturer?
Nja, fråga måste jag ju iaf.
Sen har jag ju omtenta och kompletteringar på rapport kvar att göra, men det lixom...
tja vad ska jag säga, det ger sig nog. Jag oroar mig inte ett dugg i det nu.
Jag har även allt som har med inredning kvar att göra.
Och bara ett golv är klart, så det andra rummet är fortf stängt ;)
Men jag flyter ändå på nåt vis.
Känns som att vad som än händer så ordnar det sig alltid!
Är det inte så så säg?!!
Tjingeling
Hundjävel!!
Blir galen! Far med odjur va hit i eftermiddag. Han knöt fast "det" vid
Bilen. Vi drack kaffe och gick sen ut till "det".
Min lillfis blir omkullputtad av hundjäveln, och som sen ställer sig och ska
"leka" med honom som om det vore en leksak!!
Jag tar upp Gustaf och då ska den jäveln till att hoppa på mig ist!
Jag får in en klapp-spark rakt i bröstkorgen på fanskapet, men du ska
Inte tro att han ger sig! Nej nej, han HUGGER mot mig!
OCH min far som ska vara husse och övermannen!!!(pyttsan).
Jag klarar mig utan skroma, och som tur va även Gustaf! Men jag
Lovar här och nu EN gång till och jag avlivar en jycke med mina bara händer!!!
Jag kommer att be att de själva överväger den saken innan nåt
Händer med nån annan stackare! Tänker bara på den stundande
Älgjakten då den besten kommer att springa lös i skogen!!
Jag kommer ALDRIG förlåta hundfan iallafall, och hoppas och ber att
Dess ägare inser allvaret i att ha en opålitlig hund!!
Nuså, ska jag försöka sova! Lättare när man runnit av sig lite!
Tjingeling
Rulla på, rulla på, rulla på, rulla på sätt faaaaart!!
I detta nu, precis just nu, önskade jag att allting här hemma vore klart.
Att jag kunde sätta mig i den NYA soffan, i vårat NYA TV-rum nere,
öppna en flaska rött och njuta av ett glas.
Så klart med en bra film på den NYA tv:n, lite tända ljus i de NYA ljusstakarna som sitter fastskruvade på vår NYA fondvägg.
Jag önskar samtidigt att de NYmålade möblerna ser lika fräsch och fin ut som i mitt huvud
och att de NYA gardinerna blir lika bra som jag tänkt mig. Att de NYA tapeterna matchar den lilla detaljen jag valt att spara från föreg. tapet. Samt att de NYA kuddarna och mattorna stämmer in.
För att ytterligare vräka ur mig så önskar jag att mitt NYgamla växthus vore på plats med NYA fönsterrutor, och att den NYgamla lekstugan till lillefis står på gården. I den har jag såklart oxå satt upp NYA tapeter och lagt in ett NYTT golv.
Han har fått NYA gardiner och hans möbler står klara att användas i den.
Jag önskar oxå att den NYA pilen planterats i hörnet på gräsmattan innanför vår NYA gärsgård, och att den NYA fina lilla uteplats jag tänkt mig på det NYA stället under häggen vore klar, samt den NYA stengången ut till härbret, där såklart även en NY trapp byggts till.
Den NYA bron upp på "Lon" är klar, och går man upp dit så ser man även att min NYA vävstuga står fin, med uppmonterad vävstol och massvis med mattslarvor att klippa.
För att riktigt få njuta i min ensamhet däruppe, står en fantastisk fåtölj med NYTT tyg, och NYindragen el gör att jag kan sitta i lugn och ro, med min NYA stickning, tills mörkret sänker sig utanför de NY-kittade fönstren.
Nog skulle jag kunna önska mer just i detta nu, men av nån outgrundlig anledning tar denna lista fullkomligen musten ur undertecknad.
Det känns som att vi aldrig kommer att få till det som vi vill här ändå, hur mkt vi än sliter och jobbar. Pengar ska till oxå, och den varan har man väl alltid lite av inte sant?
Livskvalité har fått en helt annan innebörd denna sommar.
Tjingeling tills vidare
/ Jennie
Att jag kunde sätta mig i den NYA soffan, i vårat NYA TV-rum nere,
öppna en flaska rött och njuta av ett glas.
Så klart med en bra film på den NYA tv:n, lite tända ljus i de NYA ljusstakarna som sitter fastskruvade på vår NYA fondvägg.
Jag önskar samtidigt att de NYmålade möblerna ser lika fräsch och fin ut som i mitt huvud
och att de NYA gardinerna blir lika bra som jag tänkt mig. Att de NYA tapeterna matchar den lilla detaljen jag valt att spara från föreg. tapet. Samt att de NYA kuddarna och mattorna stämmer in.
För att ytterligare vräka ur mig så önskar jag att mitt NYgamla växthus vore på plats med NYA fönsterrutor, och att den NYgamla lekstugan till lillefis står på gården. I den har jag såklart oxå satt upp NYA tapeter och lagt in ett NYTT golv.
Han har fått NYA gardiner och hans möbler står klara att användas i den.
Jag önskar oxå att den NYA pilen planterats i hörnet på gräsmattan innanför vår NYA gärsgård, och att den NYA fina lilla uteplats jag tänkt mig på det NYA stället under häggen vore klar, samt den NYA stengången ut till härbret, där såklart även en NY trapp byggts till.
Den NYA bron upp på "Lon" är klar, och går man upp dit så ser man även att min NYA vävstuga står fin, med uppmonterad vävstol och massvis med mattslarvor att klippa.
För att riktigt få njuta i min ensamhet däruppe, står en fantastisk fåtölj med NYTT tyg, och NYindragen el gör att jag kan sitta i lugn och ro, med min NYA stickning, tills mörkret sänker sig utanför de NY-kittade fönstren.
Nog skulle jag kunna önska mer just i detta nu, men av nån outgrundlig anledning tar denna lista fullkomligen musten ur undertecknad.
Det känns som att vi aldrig kommer att få till det som vi vill här ändå, hur mkt vi än sliter och jobbar. Pengar ska till oxå, och den varan har man väl alltid lite av inte sant?
Livskvalité har fått en helt annan innebörd denna sommar.
Tjingeling tills vidare
/ Jennie
