Jonsson´s tjat

Sen jäklar börjar allvaret.
Känner mig lite ångestfylld inför den stundande praktiken.
Det tjorvar med tiderna, och att vara ensam med lillfis, då dagis öppnar en halvtimme efter att jag borde ha åkt mot Ö-sund =(
Samtidigt som jag längtar efter att äntligen få känna PÅ, på riktigt lixom.
Alla säger att det är den här praktiken som får en att känna att man är på väg att bli ssk.
Det är likom mer på riktigt, blir en liten verklighetskoll.

Sååå jag längtar och jag gruvar mig. Men jag gruvar mig alltså inte inför självaste praktiken.

Det kommer att bli en ny prövning. En rejäl sån. Jag tror att jag kommer att behöva lite extra kramar under dessa 8 veckor.

Gaaaah mkt tjat om praktiken nu.

Vad händer annars då? Typ inget med mig, annat med lillfis som växer och gör mig stolt varje dag. Han fyller hela mitt hjärta till bredden, nästan så att det gör ont i mig varje gång jag tänker på honom.
Hans underbara leende med glimten i ögat, och alla bus han hittar på.
De härliga kramarna där han samtidigt säger på sitt språk: Älskar dig jättemycket mamma. --> Gör en tårögd!

Jag säger det nu och för alltid. Om inte praktiken går att anpassa till en viss del, så att det löser sig med dagis och allt vad de t innebär : DÅ SKITER JAG I PRAKTIKEN!!!
För det är inte värt det då.

Jag sitter och irriterar mig på att vår huvudhandledare inte svarat på mina mail heller.
Hennes mail kom söndagen innan jag åkte bort en vecka på semester, så jag hade inte möjligehet att läsa det på en vecka. Hon hade skrivit längst ner på det bifogade word-dokumentet; Det är bara att höra av sig om du har några funderingar.
Kyss Karlsson. Hon har inte svarat när jag ringt, ELLER skickat mail heler för den delen!

Så hur ska man göra då för att höra av sig!?

Hoppas det löser sig. Behöver praktik nu... På riktigt!

TJingeling!